I slutet av 1800-talet växte intresset för det av civilisationen opåverkade. Detta så kallade primitiva, som man i Europa var så intresserad av vid sekelskiftet 1900, var en svårdefinierad föreställning om autenticitet, originalitet och ursprunglighet som man tyckte sig finna i en rad olika utomeuropeiska kulturer som man då uppfattade som primitiva. Men det primitiva kunde även finnas på närmare håll, i barns bilder eller i oskolade konstnärers målningar. Tulltjänstemannen Henri Rousseaus målningar inspirerade många av de unga konstnärerna i kretsen kring Pablo Picasso i Paris strax efter skelskiftet 1900.
Rousseau började måla på lediga stunder omkring 1880. Så småningom lämnade han sin tjänst vid tullverket för att måla på heltid. Den barnsliga formen och fantasin var hans signum. Själv beskrev han sina tavlor som minnesbilder från en ungdomsresa på andra sidan jordklotet, men det var en resa i fantasin. Rousseau, som arbetade på en av Paris tullstationer och tog upp avgifter av bönderna på väg in till marknaderna, hade aldrig varit utomlands. När hans målningar ställdes ut på Parissalongen, gjorde publiken narr av hans konst men för många av modernismens pionjärer var hans bilder en uppenbarelse. Han blev med tiden den moderna naivismens centralgestalt. Av de omkring 150 kända målningar av Rousseau som bevarats finns en av de allra tidigaste på Göteborgs konstmuseum.
Per Dahlström ur Samlingen Göteborgs konstmuseum, Göteborg 2014
