Tjäderleken utspelar sig i den glesa tallskogen i början av våren. Tjädrar syntes sällan till runt Uppsala, men Bruno Liljefors lärde känna en krypskytt som kallades ”Värdshusarn” och han tog honom med till den plats där det nästan rituella skådespelet ägde rum.
Liljefors återvände ofta till motivet. En tidig version med en tjädertupp som i gryningen spelar för tjäderhönor i en tall målade Liljefors 1885. 1888 utförde han en stor målning med en tjädertupp som spelar för flera hönor; den ingår i samlingarna i Göteborgs konstmuseum. Under Göteborgssejouren tillkom 1889 en ännu större målning med en tjäderlek som utspelar sig på kala klippor med snöfläckar i Landalabergen (Neue Pinakothek, München). 1894 målade han Tjädrar i morgonljus, en målning i privat ägo, med samma motiv och likartad – men mer långsträckt – komposition som i duken i Fürstenbergska galleriet (färgrepr. Ellenius 1996, s. 99).
Duken i Fürstenbergska galleriet kom till 1895 och är den mest lyriska av de olika versionerna av detta motiv. Den är utförd med mjuka, antydande penseldrag. Tjädrarna har slagit sig ner i en kraftig tall. Den exalterade, spelande tuppen sitter på en gren i mitten av bilden, medan hönan är placerad på en mindre gren något högre upp. De belyses snett nerifrån höger av den uppgående solens varma ljus som kontrasterar mot morgonhimlens blå ton mellan furans grenar.
Björn Fredlund
