En ung man kurar i mörkret. I den vänstra handen, som villar på benet, håller han en igenslagen bok i brunt skinnband. Mannen, som sitter i en gråblå soffa, är avbildad snett från sidan och blickar tankfullt förbi betraktaren, liksom innesluten i sig själv. Den mörka slängkappar ringar in hanns finlemmade kropp. Bilden domineras av mörka färger som vinrött, violett och blågrönt. Men mannens skarpskurna ansikte lyser i olivgrönt och gult. Det stora huvudet, med skarpt utmejslade drag och fallande haka, ter sig stort och något framåt lutat. En skärva av brandgult lyser vid kragen. Från denna fläck går en båge genom slängkappan, längs den vinklade armen till knäet där den bleka handen vilar med boken. I målningens över högra hörn skymtar ett tygstycke med slingrande växtornament, en tapet eller ett draperi.
Kanske befinner vi oss på ett nattöppet café eller i en konstnärsateljé. Man får intrycket av att mannen lever mer i poesins värld än i den hårda verkligheten, att han föredrar nattens skyddande mörker framför dagsljuset. Målningen utstrålar melankoli men också förtrollning. Poeten är en udda existens i den moderna storstaden, som flyr undan trångsynthet, plikter och förväntningar. Han klär sig extravagant för att utmana den borgerliga smaken.
Liksom poeten tycks innesluten i sig själv verkar också konstnären vilja vända blicken inåt, mot själslivet, och bort från den yttre verkligheten. Detta är inte så mycket en studie av en modells yttre i en miljö som en skildring av en karaktär och en stämning. Färgskalan och den utdragna figuren kan påminna om El Grecos måleri från 1600-talet. Målningen hör till de symbolistiska porträtt som Olof Sager-Nelson utförde under sin tid i Paris. Bland de avporträtterade fanns konstnärsvännerna i de bohemkretsar där Sager-Nelson rörde sig. Poeten och teosofen Charles Grolleau hörde till denna krets och det är han som suttit modell för porträttet. Grolleau stod även modell för flera andra av Sager-Nelsons porträtt, som Fosterbröderna och Fiolspelare.
Vid tiden för porträttets tillkomst var Grolleau en okänd poet och bokhållare som under dagtid försörjde sig som posttjänsteman. På kvällarna skrev han symbolistisk poesi eller diskuterade Swedenborgs teosofi och ockultism i källaren till Soleil d’Or. Senare skulle han komma att bli prisbelönt av Franska Akademien för en diktsamling och 1913 tilldelades han Prix de littérature spiritualiste för diktsamlingen Sur la Route claire. Grolleau beskrivs som en känslig och nervös personlighet, intresserad ockultism och mysticism. Det är också dessa drag som Sager-Nelson fokuserat i sitt själfulla porträtt.
Kristoffer Arvidsson
