En svartklädd vandrare med käpp och hatt kommer gående längs en väg som löper diagonalt genom det stående bildrummet. Vägen är omgiven av grönska, i fjärran syns blånande berg under en ljussprängd himmel. Färgskalan går i Gösta Sandels typiska toner av smaragdgrönt, ultramarinblå och vinrött. Uppdrivna kulörer med inslag av vitt, pålagda med synliga mjuka penseldrag. Det råder ett skymningsljus som förstärker den elegiska stämningen i bilden. Vandraren känns ensam, kanske är det en bild av konstnärens ensamma arbete. Man kommer att tänka på Vincent van Goghs numera förstörda målning (tidigare i Dresden) Konstnären på väg till arbetet. Den romantiska grundstämningen tyder även på ett inflytande från Edvard Munch. Målningen är tillkommen under den tid då Sandels var bosatt i Stockholm, innan han företog den ödesdigra resan till Spanien. Landskapet påminner snarare om trakten kring Kungälv, där han tidigare var bosatt och ingick i en konstnärskoloni. Målningen är överlag typisk för Sandels mogna stil. Den skänktes till museet av Ivar Lignell redan samma år som den tillkom.
Kristoffer Arvidsson
