Göteborgs konstmuseum | Tor Tor Bjurström

View: Detail
- 1
  - 1
  - First
  - Last
- Results 1

Tor Bjurström
Swedish, 1888 - 1966

Tor Sigurd Bjurström föddes i Stockholm den 13 juni 1888 och dog i Göteborg den 7 september 1966. Fadern var grosshandlaren Per Gustaf Bjurström och modern Gustava Mathilda Johanna Johansson. Bjurström växte upp i ett välbärgat borgerligt hem på Drottninggatan. Musik och kultur var starkt närvarande och Bjurström mötte inget motstånd för sitt val av konstnärsbanan.

Han inledde sina konststudier vid Konstnärsförbundets skola 1905–1907, där han hade Richard Bergh och Karl Nordström som lärare. Han fortsatt studierna i Köpenhamn 1907 för Kristian Zahrtmann på hans fria konstskola. I Köpenhamn fick han kontakt med konstnärer som Karl Isakson och Léon Ehlers. 1908 studerade han i Paris för Othon Friez, Kees van Dongen och under en kort tid för Henri Matisse. Framför allt verkar Bjurström ha tagit konstnärliga intryck från besök i museer och på utställningar. Vid denna tid framträdde Pablo Picasso och Georges Braque med sin kubistiska stil. Efter året i Paris vistades Bjurström på den norska landsbygden under ett års tid.

Tillsammans med ett flertal elevkamrater från tiden på Konstnärsförbundets skola, däribland Isaac Grünewald, bildade Bjurström gruppen De Unga. De hade ett framgångsrikt och omdiskuterat framträdande på Hallins konsthandel i Stockholm 1909, vilket brukar betecknas som modernismens genombrott. Gruppen har också kallats 1909 års män. Bjurström var även medlem i några andra konstnärssammanslutningar som De åtta 1912 och Falangen 1921. Dessa grupper samlade i hög grad tidigare elever till Matisse i Paris. På västkustens bildades en konstnärskoloni i Kungälv och Göteborg med Bjurström, Carl Ryd, Gösta Sandels, Birger Simonsson och Sigfrid Ullman.

Under 1910-talet vistades Bjurström omväxlande i Paris och Köpenhamn. I Paris utförde han glasmålningar för Svenska kyrkan 1929–1931. I Köpenhamn träffade han danskan Vera (född Crone), gift med konstnären Léon Ehlers, och de inledde en relation. Sedan hon skilt sig gifte de sig i december 1919. De fick sonen Frederik Bjurström.

Bjurström hade bitvis ekonomiska svårigheter trots stöd hemifrån. Genom giftermålet och hustruns inkomster som sjukgymnast, stabiliserades ekonomin. Under ett besök i Göteborg blev han erbjuden tjänsten som föreståndare för Göteborgs musei rit- och målarksola (Valand), vilken han innehade 1920–1929. Tjänsten innebar en ekonomisk trygghet men också ett skifte av fokus från konstnärskapet till undervisning.

Bjurströms undervisning på Valand har ofta lyfts fram som förlösande för de blivande göteborgskoloristerna. Bland eleverna fanns Åke Göransson, Nils Nilsson, Ragnar Sandberg, Inge Schiöler. Nilsson fick en särskild ställning som ordningsman och vikarie. Bjurström avträdde tjänsten 1929 med kvarstod i Göteborgs konstmuseums inköpsnämnd. Han verkade som intendent för Konsthallen Göteborg 1936–1947, då han fick god användning för sina kontakter i Stockholm, Köpenhamn och Paris. 1934 utförde han en fresk till den nybyggda Göteborgs stadsteater.

Även efter sina tjänster på Valand och Konsthallen var Bjurström fortsatt bosatt i Bö i Göteborg med sommarvistelser i Bohuslän.

Bjurström tog intryck av läraren Nordströms fasta form. Annars kom influenserna främst från Paris, impressionismen, Cézanne, Matisse, Bonnard och kubismen. Troligen hade även Karl Isakson ett visst inflytande. Produktionen från tiden i Köpenhamn och Paris är ytmässig med raka linjer och uppdrivna färger. Själv har Bjurström sagt att han haft en färgperiod som följdes av en kompositionsperiod. Därefter inträdde en uttrycksperiod där han fokuserade på hela tavlans uttryck. Denna sena mogna period karaktäriseras av kraftiga mörka konturlinjer och uppdriven ren färg. Till skillnad från göteborgskolorister som Ivarson är Bjurströms kolorism harmonisk och klassisk. Han skildrar ofta idyllen, soldränkta interiörer, stilleben, fönsterutsikter, stadsbilder eller landskap från Bohuslän. I de senare använder han landskapets nakna runda klipphällar som element i kompositionen. Måleriet är ofta rytmiskt och lätt, men med en robust grund i teckning och komposition.

Efter sina första framträdande med De unga, De åtta och Falangen kom Bjurström att hamna lite i skymundan. Läraruppdraget tog också mycket tid. 1928 gjorde han sitt första större framträdande på Konsthallen i Göteborg som togs väl emot av kritiken. Vid samma tid rönte han ett större erkännande även i huvudstaden.

Bjurström har bland annat ställt ut i Köpenhamn 1916, på Ny Konst Göteborg 1921, på Konsthallen Göteborg 1928 och 1946. Han deltog i Falangens utställning i Göteborg 1923. Han har även ställt ut i Göteborg 1939, 1943, 1950. I Stockholm har han exponerat 1929, 1937, 1942, 1949. Bjurström har även ställt ut vid ett flertal tillfällen i Malmö, Gävle, Borås.

Kristoffer Arvidsson

Works of Art