Under medeltiden hade de kristna motiven i konsten oftast en helt platt bakgrund, till exempel guldfärgad. Under renässansen, då den här målningen av Goswijn van der Weyden är tillkommen, börjar det däremot dyka upp landskap i konstverken. Ett problem för konstnärerna var hur de skulle lyckas få en tvådimensionell yta att se tredimensionell ut. Lösningen på detta blev linjeperspektivet, idén att föremål blir mindre ju längre ifrån betraktaren de är. År 1435 beskrev Leon Battista Alberti tekniker för hur perspektiv kunde skapas i sin bok ”On Painting”, de flesta konstnärer som skapade efter 1435 kände till Albertis tekniker och använde dem. Dock var det för många en ny teknik som kanske då och då vinglade lite i utförandet, om du studerar ”Nådens brunn” kan du till exempel se hur vissa delar av själva brunnen ser ut att tippa framåt alldeles för mycket.
Emelie Arendorff Runnerström 2016
