Ovanför den av akantusblad dekorerade basen dansar tre backanter runt vasens trattformade fot. Backanternas armar bildar slingrande vågrörelser och de har vinklasar i håret. Den runda, med strama ornament dekorerade skålen, har två sirliga grepar i form av genier (skyddsandar i ormgestalt) som övergår i akantusornament. Ovanpå alltihop återfinns satyren, dansande på sina bockfötter medan han blåser i en dubbelpipig flöjt. Det mytologiska temat handlar om lust och berusning. Arbetet är också lätt, roande och elegant. Skål med faun och bacchanter är en mästerlig pjäs som väckte beundran i sin tid, även om vissa reservationer gjordes mot ämnesvalet. Georg Nordensvan kallade vasen för ”ett litet intagande konstverk.” (Nordensvan 1928, s. 200–202) Den italienske bildhuggaren och skriftställaren Ferrari Ettore berömde det sinnrika, vackra och eleganta hantverket i en minnesruna över konstnären. Han invänder dock mot konstnärens val av motiv, som ”till en del kan tillskrivas bildhuggarens ungdomliga och sjudande fantasi, som lät sig fängslas af det äfventyrliga och öfvernaturliga”. (Ettore 1878)
Trots sin begåvning förblev Alexander Carlson relativt okänd. Men han fick ändå ett mindre genombrott med Vas med dansande bacchanter då den ställdes ut på Världsutställningen i Paris 1878. Gjutningen av vasen hade kunnat förverkligas tack vare Pontus Fürstenberg. Arbetet köptes också in av Fürstenberg till Fürstenbergska galleriet - ett av Fürstenbergs tidiga konstinköp. Ett senare exemplar av vasen köptes in av Nationalmuseum 1885. Carlson fick inte uppleva mycket av denna framgång, då han avled senare samma år som vasen visades i Paris, 1878.
Kristoffer Arvidsson
