Ett självporträtt där Ivar Arosenius går på en smal väg genom ett landskap, klädd i slokhatt och en lång, svart rock. Ansiktet är grått, vecket i pannan djupt, händerna är nedstuckna i rockfickorna och huvudet böjt. Blommor i olika färger kantar vägen och frukten på träden är röda och mogna. Fåglar sitter i träden och sjunger, ankor vaggar på vägen, tuppar gal och grisar bökar nöjt på ängen. Landskapet är frodigt och fullt av liv men Ivar Arosenius är försjunken i egna tankar och tycks inte se, eller vara en del av, allt det livskraftiga runt omkring honom.
