Holländaren Edwaert Collier (1642–1708) arbetade under en period i England. Hans stora stillebenmålning knyter an till 1600-talets vanitas-måleri i universitetsstaden Leiden. Den är ganska torr och hård i utförandet vilket förstärker dess budskap. Mitt i bilden – som symboler för maktens och ärans fåfänglighet – har Collier placerat ett lagerkrönt grått kranium på en uppochnervänd gyllene krona. En spira ligger jämsides med en lepraklappra för att visa på allas jämlikhet i döden. En luta, nothäften, en fiol med brusten sträng och tunga böcker talar om det fåfänga i lärdom och konstnärlig verksamhet. Såpbubblorna som stiger mot den mörka bakgrunden syftar på livets bräcklighet. I timglaset rinner tiden bort, och en fackla slocknar som livet släcks ut. Collier förtydligar sin predikan genom inskjutna latinska texter, till exempel: ”Ingen kan kallas lycklig före sin död.”
Björn Fredlund
