/Kanon. Perspektiv på svensk konsthistorieskrivning/
Rembrandt betraktas idag som en av konsthistoriens största mästare, men så har det inte alltid varit. Rembrandt nådde ryktbarhet som porträtt- och historiemålare under sin livstid, något som kulminerade med Nattvakten 1642. Därefter gick det utför för honom. Hans stil föll ur modet och han drabbades av personliga förluster och ekonomiska svårigheter. Det var först med modernismen som Rembrandt återigen fick hög status. Framförallt lyftes hans sena, fria och expressiva måleri fram som konstnärligt nyskapande.
I samband med Rembrandts växande status har attributionen av hans verk blivit omdebatterad. Flera verk som tillskrivits Rembrandt har visat sig vara utförda av hans elever eller efterföljare. Den moderna idé om upphovsmannaskap som vägleder dessa attributioner, stämmer dåligt med Rembrandts samtid. Då var konstnärens namn ett varumärke för en verkstad där ett flertal assistenter skapade verk i mästarens stil eller utförde delar av målningen. Riddaren med falken är dock med säkerhet målad av Rembrandt. Porträttet ingår i en serie religiösa bilder där Rembrandt betonat helgonens mänsklighet.
/Kanon. Perspektiv på svensk konsthistorieskrivning/
Den skäggprydde riddaren möter oss med en blick som tycks se igenom allt. Han är frontalt avbildad, stående i halvfigur strax till höger om bildens mittaxel. Mannen bär en mörk mantel och ett glimmande kors i ett band om halsen. På huvudet har han en röd barett med svart kant krönt av en strutsfjäder. På den handskklädda vänsterhanden, som han håller 67 framför sig, sitter en falk med huva. Högerhanden vilar på höften med tummen om bältet. I bakgrunden skymtar en häst i profil och en ridknekt.
Bakgrunden med hästen och ridknekten präglas av rörelse medan riddaren utstrålar ett stoiskt lugn. Scenen är höljd i dunkel men ett skarpt ljus träffar mannens ansikte och får den vänstra ansiktshalvan att lysa upp medan den högra ligger i skugga. Riddaren ser rakt mot betraktaren. Lysande som av ett inre ljus tycks han höjd över den fysiska verkligheten, som om han sett den materiella världens tomhet.
I sin stilla upphöjdhet kan gestalten påminna om Kristusframställningar. Som Björn Fredlund redogör för i en artikel i Rembrandt och hans tid. Människan i centrum (Nationalmuseum, Stockholm 1992, s 210–213), talar mycket för att målningen ingår i Rembrandts svit av religiösa motiv från sent 1650- och tidigt 1660-tal, och att det är helgonet Sankt Bavo som framställs. Utmärkande för dessa religiösa bilder är hur Rembrandt frångått den romersk-katolska traditionens sätt att framställa helgon som upphöjda med lysande glorior för att istället betona helgonets mänsklighet. Den helige Bavos uttryck säger att materiell rikedom endast är luft. Plötsligt ter sig hans utstyrsel komisk. På ett drabbande sätt skildrar Rembrandt fåfänga och förgänglighet i bilden av en människa ställd inför frågan om meningen med den egna existensen.
Målningen är utförd i ett expressivt manér med omväxlande pastosa och tunt laserade partier, typiskt för Rembrandts sena måleri. Sadeln i bakgrunden är skissartat tecknad med mörk färg medan mannens ansikte är mera kraftfullt utmejslat. Rembrandt har använt grunderingens bruna färg som mellanton, från vilken han byggt upp ljusare och mörkare partier. Skissen arbetades fram direkt på grunden i mörka penseldrag. För att få djup i de mörka partierna laserade konstnären jordfärger i flera skikt. Till sist målade han dit glansdagrar i blyvitt utspridda över ansiktet, i plymen samt över manteln och korset. Målningen går helt i jordfärger och svart med accenter av rött i baretten, falkens huva och tygstycket som mannen har virat runt armen.
Riddaren med falken påminner om de bibliska motiv som Rembrandt återkommande målade, ofta med modeller från området där han bodde från 1659 på Rozengracht i hantverkarnas kvarter i utkanten av Amsterdam. Samma ansikte återfinns i flera målningar från 1650- och 1660-talet, som Aristoteles vid Homeros byst (1653, Metropolitan Museum of Art, New York), En skäggig man med mössa (sent 1650-tal, National Gallery, London) och Porträtt av en man med skägg (1661, Eremitaget, Sankt Petersburg). Rembrandt har alltså vid flera tillfällen målat samma modell.
Tidigare har målningen ansetts vara en framställning av greven Floris V av Holland (1254–1296), en nationalhjälte som tillfångatogs under en falkjakt i ett överfall planlagt av Edvard I av England och Guy de Dampierre, greve av Flandern. (Wilhelm R Valentiner, »Rembrandt’s Conception of Historical Portraiture«, Art Quarterly nr 11 1948.) En annan teori säger att riddaren är den medeltida tyskromerske kejsaren Fredrik ii som skrev en handbok om falkjakt.
Numera anses målningen alltså framställa Sankt Bavo (622–659), eller Allowijn som hans egentliga namn var, skyddshelgon för Gent och Haarlem. Den helige Bavo brukar nämligen framställas med en falk på armen – en referens till en episod i hans ungdom då Bavo, efter att ha stulit en falk, dömdes till döden men lyckades fly. Även manteln, korset och den fjäderprydda baretten hör till Sankt Bavos attribut. Den helige Bavo kom från en välbärgad familj nära Gent. Efter ett utsvävande liv blev han omvänd, delade ut sina ägodelar bland fattiga och till kyrkan och blev en botgörande eremitmunk.
Kanske är det, som Fredlund föreslagit, omvändelsen Rembrandt skildrat, själva ögonblicket då den ståtlige rikemannen plötsligt ser tomheten omkring sig. I så fall kan man dra paralleller till Caravaggios målning Paulus omvändelse (1600) i Cerasi-kapellet i Santa Maria del Popolo i Rom, där den blivande aposteln Paulus, vid tidpunkten soldat i den romerska armén, fallit ur sadeln och träffad av ett gudomligt ljus hör en röst som säger åt honom att ändra sitt liv. Fredlund lyfter fram Cornelis Visschers kopparstick av Sankt Bavo (1650) som en möjlig inspirationskälla, då helgonet där återges med samma attribut, i barett, mantel och med en falk på armen. Kopparsticket gjordes efter en teckning av Pieter Soutman som hade arbetat som gravör för Rubens.
Rembrandts serie religiösa porträtt från det sena 1650- och tidiga 1660-talet hör till konstnärens mest uttrycksfulla. Utifrån studier av levande modell målade Rembrandt Kristus, Jungfru Maria, evangelisterna och apostlarna, munkar och helgon, bilder där han med stor känslighet lyckades ge uttryck åt deras mänsklighet utan att ge avkall på deras symboliska betydelse inom kristendomen. Hur mycket av Rembrandts egna livserfarenheter kan man läsa in i gestaltningen av den resignerade Sankt Bavo som kommit till en återvändsgränd i sitt liv och plötsligt blir varse en annan dimension i tillvaron?
Rembrandt hade också levt ett liv i framgång men råkade ut för flera missöden. Han gifte sig med Saskia van Uylenburgh och de fick fyra barn varav alla utom yngste sonen Titus dog i späd ålder. 1639 köpte Rembrandt det hus på Breestrat i ett välbärgat område i Amsterdam, som idag är ett museum över honom. Efter att hustrun dött 1642 minskade Rembrandts produktion och inkomster och han förklarades bankrutt 1656. När hans hus och konstsamling auktionerades bort tvingades Rembrandt flytta till ett mer modest boende på Rozengracht. Tillsammans med faderns hushållerska och älskarinna, Hendrickje Stoffels, startade sonen Titus år 1660 en konsthandel till vilken Rembrandt levererade sina verk.
På utställningen Rembrandt’s Late Religious Portraits (2005) på J. Paul Getty Museum i Los Angeles visades målningen bredvid Sankt Bartolomeus (1661, Getty Museum), föreställande en åldrad man med en kniv i handen (symbolen för hans martyrium), vilket gav »riddaren« ett belysande sammanhang.
Riddaren med falken konserverades av Mark Leonard, chefskonservator vid Getty Conservation Institute i Los Angeles 2008–2009. Tre lager av fernissa med smuts och många senare övermålningar avlägsnades, vilket gjorde bilden klarare med en starkare lyster i färgerna. Skadade partier retuscherades och en ny fernissa applicerades. Genom skiktröntgen har Rembrandts arbetsprocess kunnat spåras, till exempel ändringar i klädedräkten. Man upptäckte då att figuren tidigare haft en röd mantel med vit krage. Undermålningens klädedräkt har en stor likhet med den som helgonet bär i Peter Paul Rubens målning Sankt Bavo inträder i klostret i Gent (1626) i Sankt Bavo-katedralen. Till målningen finns en skiss i olja kallad Korsriddaren (Statens Museum for Kunst, Köpenhamn) med samma modell i en liknande huvudbonad men med en röd mantel. Att duken vågat sig i kanten, som omålad duk gör då den spänns, visar att bilden inte beskurits. Formatet är identiskt med flera av Rembrandts religiösa porträtt runt 1660, vilket stärker tesen att målningen ingick i denna svit. Den förgyllda ramen är från tidigt 1700-tal i régence-stil.
Förvärvet av Riddaren med falken 1921 möjliggjordes av textilfabrikören och konstsamlaren Gustaf Werners penninggåva om 300 000 kronor. Museiintendenten och museistyrelsens ordförande lyckades samla ihop resterande 75 000 kronor av enskilda konstvänner i Göteborg.
Kristoffer Arvidsson ur Samlingen Göteborgs konstmuseum, Göteborg 2014
