Christen Købke [...] fann oftast sina motiv i sin omedelbara närhet. Hans små målningar från Kastellet i Köpenhamn, där han bodde och där hans far var bagare, har en fascinerande friskhet och direkthet – det är som om han såg motiven för första gången – och i sina porträtt ger han finstämda karaktäristiker av modellerna.
Hösten 1838 kom han till sist iväg till Italien. Från Rom fortsatte han på våren till Neapeltrakten, som hade blivit ett populärt resmål i början av 1800-talet tack vare utgrävningarna i Pompeji och upptäckten av Blå grottan på Capri. Tillsammans med Constantin Hansen tillbringade Købke hösten 1839 på den magiska ön. Han höll oftast till vid Marina Piccola som ligger på sydsidan.
Hans Christian Andersen hade varit på platsen några år tidigare och skrev om utsikten mot Monte Castiglione och La Punta Tragara: »nerifrån bränningen ser vi upp mot himlen, bort längs kusten, bara lodräta klippor, sirenernas klippborg.« Även Købke entusiasmerades av de branta kalkstensformationernas möte med havet. Han gjorde teckningar av utsikten österut och detaljstudier av olika motiv i både teckningar och målningar. Bland annat målade han flera studier av vågor som slår mot klipporna.
Museets studie av motivet i dess helhet ut- 101 förde han i högt tempo på platsen, i morgonljus. Fritt och spontant målade han den genomlysta himlen med de lätta cirrusmolnen som driver ut över havet, de skummande vågorna och ljuset som bryts mot de skarpkantade bergen och reflekteras in i skuggpartierna. Penselarbetet stegras till ett crescendo i blocken i förgrunden. Där finner vi också ett konkret exempel på konstnärens förmåga att fånga ögonblicket: en våg når just fram till ett
stenblock i strandkanten efter att ha sköljt över en liten klippa från vilken vattnet fortfarande rinner ner. Studien i Göteborgs konstmuseum blev hans mest dynamiska målning.
Syftet med de insamlade studierna var att de skulle kunna utnyttjas i färdiga målningar. När Købke kom hem utförde han några stora dukar med motiv från ön. Den som mest påminner om studien i Göteborg ledde till att han blev utnämnd till agrée (aspirerande medlem) vid akademin. När han senare lämnade in ett receptionsstycke med samma motiv misslyckades han med att bli akademiledamot. Han måste måla med motivet för ögonen – han kunde inte återskapa upplevelsen av Marina Piccola.
Björn Fredlund ur Samlingen Göteborgs konstmuseum, Göteborg 2014
