Göteborgs konstmuseum | Birger Birger Simonsson

View: Detail
- 1
  - 1
  - First
  - Last
- Results 1

Birger Simonsson
Swedish, 1883 - 1938

Birger Jörgen Simonsson föddes i Uddevalla den 3 mars 1883 och dog i Stockholm den 11 oktober 1938. Han var son till handlaren Johan Anton Simonsson och Maria Regina Christina Widerberg.
Simonsson gifte sig 1915 med målaren och konsthantverkaren Ingrid Emerence Maria Gustafsson.

Efter avlagd mogenhetsexamen vid högre latinläroverket i Göteborg 1902 tog Birger Simonsson, på inrådan av fadern, anställning som järnvägstjänsteman. Han sökte sig snart vidare till Lund för att studera botanik 1903–1904. Det blev inte mycket av studierna men umgänget i kretsen kring Bengt Lidforss och Vilhelm Ekelund blev betydelsefullt. Simonsson slets mellan sina intressen för naturvetenskap och konst men till slut kom han till insikt om sin vilja att bli konstnär.

I syfte att förverkliga konstnärsdrömmen begav sig Simonsson till Köpenhamn hösten 1904. Han tecknade först gipser under Henrik Grønvold på Tegnerskolen. Där lärde han känna några norska elever, däribland Henrik Sørensen som blev en livslång vän. På inrådan av vännerna påbörjade Simonsson studier på Kristian Zahrtmanns fria konstskola. Tiden hos Zahrtmann blev lyckosam genom den friare och mer moderna inriktning som skolan hade.

När Konstnärsförbundet öppnade en konstskola i Stockholm flyttade Simonsson dit hösten 1905 men blev besviken på den svenska huvudstaden, som i jämförelse med Köpenhamn verkade mera trångsynt. Han reste istället till Paris som den förste i elevkretsen, möjligen lockad av Sørensen som redan var där. I Paris insöp Simonsson många intryck samtidigt som han led under stora ekonomiska svårigheter. Han tvingades återvända till Stockholm och berättade för kamratkretsen om sina intryck av den moderna konsten och namn som Cézanne, van Gogh, Gauguin och Matisse men även barockmålaren El Greco.

Simonsson reste på nytt till Paris 1906 efter en kortare sejour i Stuttgart, där han besökte Adolf Hölzels konstskola utan att finna dennes pedagogik vara av större nytta. Simonsson studerade tillfälligt modellmåleri och teckning vi Académie Colarossi under våren. Om somrarna målade Simonsson med vänner i Bohuslän och Lillehammer.

Simonsson återvände till Konstnärsförbundets skola hösten 1908. Eleverna diskuterade flitigt konstnärliga problem och tendenser i den moderna konsten. Redan hösten 1907 bildade de konstnärsgruppen De unga, som framträdde med en omdiskuterad utställning i Hallins konsthandel i Stockholm 1909. De återkom med nya utställningar där 1910 och 1911 innan gruppen splittrades. Bland de mer framträdande medlemmarna fanns Isaac Grünewald och Leander Engström. Simonsson intog rollen som kraftfull debattör och ledare. Efter De unga ingick han en tid i gruppen De åtta.

Hösten 1909 återvände Simonsson till Paris där han studerade vid Matisses skola från höstterminen 1909 till våren 1910. Han påverkarades framför allt av den tidige Matisse, som låg närmare impressionismen, snarare än den mer radikala fauvistiska perioden. Simonsson var mer av traditionalist och sökte ett intimt tilltal i sitt måleri.

Tillsammans med Sørensen genomförde Simonsson en längre studieresa till Tyskland, Italien och Frankrike hösten och vintern 1911–1912. Alte Pinakothek i München imponerade med sina verk av Tizian, Tintoretto, Rubens, Rembrandt och El Greco, men samlingarna i Italien blev en besvikelse och landskapet intresserade honom inte heller särskilt. Såväl de franska konstsamlingarna som den franska naturen föll honom mer i smaken.

1913 slog han sig ner i Göteborg, där det bildades en konstnärskoloni inkluderande Carl Ryd, Gösta Sandels och Sigfrid Ullman, och 1914–1916 var han bosatt i Kungälv tillsammans med Sandels. Simonsson började under denna tid måla kustlandskap, barn- och kvinnoskildringar i en ljus färgskala. Pierre Bonnard och impressionisterna ersatte Karl Nordströms nationalromantik som förebild. Simonsson utvecklade en mjukare form av modernism i klara färger. Ofta ställer han varmt mot kallt i i bilder med synliga penseldrag och ljust hållen färgskala.

Simonsson utnämndes till föreståndare för Valands konstskola i Göteborg 1916, en position han innehade fram till 1919. Som lärare introducerade han försiktigt det moderna måleriet. Simonsson var återigen bosatt i Paris 1919–1926 där han umgicks i nordiska konstnärskretsar, företrädesvis med Sørensen och norrmannen Jean Heiberg. Här såg han olika nya ismer bryta fram utan att nämnvärt låta sig påverkas av dem. 1930 invaldes Simonsson i Konstakademien och året därpå utnämndes han till professor i landskapsmålning vid akademin.

Simonsson har haft en rad utställningar i Göteborg, Norrköping, Stockholm, Oslo med flera städer. Han ställde återkommande ut på Ny konst i Göteborg och Svensk-franska konstgalleriet i Stockholm. På Liljevalchs exponerade Simonsson 1922 och 1925, vid det senare tillfället tillsammans med konstnärsgruppen Falangen. Som en av de viktiga introduktörerna av modernismen i Sverige har Simonsson fått en plats i svensk konsthistoria över 1900-talet. Han betraktas även som en av grundläggarna för det västkustens färglyriska måleri som banande väg för göteborgskoloristerna. Simonsson var vän med författaren Pär Lagerkvist, som i en minnesessä från 1939 beskriver vännen som ömtålig och sårbar. Samtidigt var Simonsson en stridbar konstdebattör och organisatör som ingav respekt, ibland till och med uppfattad som raljant.

Kristoffer Arvidsson

Works of Art