Göteborgs konstmuseum | Carl Carl Kylberg

View: Detail
- 1
  - 1
  - First
  - Last
- Results 1

Carl Kylberg
Swedish, 1878 - 1952

Carl Oscar Kylberg föddes i Fridene socken i Västergötland den 23 september 1878 och dog i Stockholm den 6 januari 1952. Han var son till kontorschef Gustaf Kylberg och friherrinnan Eleonora von Essen. Släkten var av ståndsmässig börd men under Kylbergs uppväxt saknade familjen ekonomiska tillgångar. Carl Kylberg hade tre bröder och en syster. Flera släktingar var amatörkonstnärer, däribland farfadern, militären Lars Wilhelm Kylberg. Även fadern tecknade. 1882 flyttade familjen till Stockholm men Carl tillbringade sommarloven hos moderns farbror friherren Fredrik von Essen på Kavlas i Västergötland. Sommaren 1893 mönstrade han på skolskeppet Abraham Rydberg som skeppsgosse.

Kylberg tänkte sig en framtid som arkitekt och inledde därför studier vid Slöjdföreningens skola i Göteborg 1893. Han fick praktisera vid ombyggnaden av Hellidens gård, som hans morbror Alfred von Essen tillträtt. Med hjälp från honom kunde Kylberg fortsätta studierna vid Tekniska skolan i Stockholm 1895–1897. Tillbaka i Göteborg arbetade han en tid som murarlärling.

Genom mecenatstöd från släktingen Robert Dickson kunde Kylberg fortsätta studierna i Berlin. 1899–1900 var han inskriven vid högskolans arkitekturavdelning i Charlottenburg men försummade studierna och ägnade det mesta av sin tid åt stadens kulturliv. Ett beslut om att bli konstnär växte fram men fadern, som motsatte sig dessa planer, höll inne med det stöd som Dickson gett för fortsatt utbildning i Paris. Kylberg tvingades återvända till Göteborg.

1901–1902 var Kylberg inskriven vid Valandsmålarskola, där han under en kort tid, troligen endast en termin, studerade för Carl Wilhelmson. Mecenatens död satte stopp för studierna. Istället umgicks Kylberg intensivt i stadens bohemkretsar med Ivar Arosenius, Gerhard Henning, Ole Kruse och lutsångaren Gunnar Bohman. Kylberg försörjde sig genom reklamuppdrag men led periodvis av svår nöd. 1906 ritade han barnboken Äfventyrs-jakten, publicerad 1908. Samma år antogs Kylberg till Konstnärsförbundets skola i Stockholm men av ekonomiska skäl kunde han inte påbörja studierna.

1906 flyttade Kylberg likväl till Stockholm. Han hade under denna tid ett rikt umgänge i teaterkretsar. Kylberg kunde knappt försörja sig genom uppdrag som reklam- och satirtecknare samt som scenograf. Bland annat utförde han scendekorer för August Strindberg på Intima teatern. Arvodet för en blädderbok om konstgödningens välsignelser möjliggjorde en efterlängtad studieresa till Paris och Italien.

Tiotalet var en tid av kamp men Kylberg fortsatte oförtrutet att måla. Sommaren 1916 hyrde han en ateljé vid Lilla Vattugatan. Somrarna 1917–1919 målade han i skånska Skanör och Dalby. Han debuterade vid 41 års ålder på Februarigruppens utställning på Liljevalchs konsthall 1919. Hans bidrag uppmärksammades särskilt av kritikerna som utställningens angenämaste överraskning men endast två målningar såldes. Hans konst beskrevs som intim och ärlig. Kylberg var återkommande sjuk och deprimerad men hade hjälp från dem som stod honom nära, framför allt brodern Erik. Med Gösta Adrian Nilsson utvecklade Kylberg en nära vänskap.

Kylbergs liv förändrades radikalt då han 1921 gifte sig med sjukgymnasten Ruth Liljeblad. Genom hustruns inkomst stabiliserades ekonomin samtidigt hon tog hand om hemmet – Kylberg sägs ha varit mycket opraktisk. Nu kunde han koncentrera sig helt på måleriet. Efter bröllopsresan till Frankrike bosatte sig paret i Göteborg, där Ruth hade sin praktik.

Paret förälskade sig i trakten runt Helsingör där de 1922 hyrde ett hus för att året därpå köpa villan Grönatorp. Den blev deras sommarhem fram till 1930 men även efter det vistades de på Själlands nordkust. Det danska kustlandskapet blev återkommande motiv i Kylbergs måleri.

Kylberg deltog med fyra målningar i en utställning på Chalmers i Göteborg 1923 men den gick obemärkt förbi. Han utgav en ny barnbok, Kalle och Ulla och Sprätten (1924), men Bonnier tackade nej till uppföljaren Lejonet Leo som gavs ut först 1939.

1926 flyttade paret till Stockholm. 1933 installerade sig paret i en lägenhet på Strandvägen, där Kylberg också hade sin ateljé. Hustrun assisterade maken genom att tillverka ramarna av profilerad ramlist som brosnerades för att passa till målningarna. Detta gav dem ett enhetligt utseende på de utställningar som nu följde i allt tätare slag. Redan samma år hade han sin första separatutställning i Gummesons konsthandel. Den fick översvallande kritik och Nationalmuseum köpte målningen Skörd. Försäljningsframgången kom dock först med nästa utställning på Svensk-franska konstgalleriet 1931. Utställningar i Köpenhamn, Paris, Brügge, Budapest, Pittsburg och på Venedigbiennalen följde. 1936 ordnades en separatutställning på Göteborgs Konsthall, vilket blev en revansch för den tidigare i Göteborg missförstådde och ignorerade konstnären. Hans framträdande i staden på en grupputställning 1927 och separat 1936 lär ha inspirerat göteborgskoloristerna.

Kylberg blev under trettiotalet en etablerad men omstridd konstnär. Samtidigt som kritiker hyllade hans genomlysta kolorism opponerade sig andra mot hans avsaknad av stringent form. Dessa invändningar kulminerade 1937, då ecklesiastikminister Arthur Engberg använde sin vetorätt och stoppade Nationalmuseums inköp av målningen Uppbrottet med hänvisning till dess bristande teckning. Företaget ledde till en uppslitande debatt. Skådespelerskan Tora Teje köpte målningen och skänkte den till museet.

I slutet av trettiotalet målade Kylberg några av sina främsta verk, däribland Hemkomsten (1938). Samtidigt drogs han med hälsoproblem genom återkommande magsår. Under fyrtiotalet fick detta akut opereras vid flera tillfällen men sjukhusvistelserna stärkte enbart hans längtan efter färgen. De svåra åren i ungdomen bidrog säkert till Kylberg sviktande hälsa, liksom att han ofta arbetade i långa uttröttande arbetspass utan att äta.

Kylberg såg konstnären som en andlig budbärare. Denna syn på konstnärskapet kom i dagern i självporträttet Den helige målaren (1928), som missförstods om en förgudning av honom själv. Men Kylberg såg inte målaren som gud, målaren var blott ett medium som ställde sig i kontakt med och förmedlade andliga dimensioner till publiken genom sin konst. Även om Kylberg målade religiösa motiv var det religiöst främst i denna mening. I sin dagbok skriver han: ”Människan måste förstå skönhetens evangelium – inte bara de andra evangelierna som så mycket och så länge ha predikats.” Att föra ut färgens skönhet genom konsten blev hans livsuppgift.

Kristoffer Arvidsson

Works of Art