Den bejublade spanska balettdansösen Rosita Mauri är på väg in i sin loge på operan i Paris. Klädd i en ljus sidenklänning som reflekterar ljuset stannar hon upp i dörröppningen, vänder sig om och ser mot betraktaren medan ansiktet spricker upp i ett strålande leende. Kroppen är lätt vriden och avtecknas i profil medan huvudet är helt frontalt avbildat. Med ena handen öppnar hon tapetdörren bakom vilken ett draperi skymtar.
Det inre rummet flödar av ett varmt ljus medan ljuset utanför är kallare och mer dämpat. Ljuset, som faller in snett underifrån, får Mauris gestalt att kasta en skugga mot väggen bakom. Anders Zorn har här arbetat med ett av sina favoritteman: två ljus av olika temperatur. Målningen skiftar i rosa, ljusgult, svart, grått, vit och röda jordfärger.
Rosita Mauri var dansös och balettlärare av katalansk härkomst som kom till Parisoperan från La Scala i Milano 1878, introducerad av kompositören Charles Gounod. Året därpå satt hon modell för Édouard Manet. Zorn målade porträttet 1888, efter att under hösten ha slagit sig ner i Paris med hustrun Emma i en ateljé med sovrum och kök på rue Daubigny. Han blev bekant med Antonin Proust, då direktör för Konstakademien. Den franske politikern och skriftställaren Proust, tillika Mauris älskare, beställde ett porträtt av sig själv, utfört i olja, och ett porträtt av Rosita Mauri, som Zorn valde att istället måla i akvarell och gouache. Proust var barndomsvän med Manet och var under en kort period kulturminister. 1905, två dagar efter en middag med Mauri – enligt vissa tidningar efter ett häftigt gräl – sköt han sig och avled två dagar senare.
Målningen ställdes ut på Världsutställningen i Paris 1889, där Zorn vann stor framgång. Akvarellen är en av Zorns största till formatet. Zorn gjorde en etsning i sin ateljé i Paris av samma motiv året därpå. I denna har konstnären på sitt brukliga manér omsatt akvarellens valörer i skurar av linjer av växlande täthet. Rokokoramen, som väl understyrker bildens praktfulla verkan, tros vara original.
Kristoffer Arvidsson
