En mörkhårig kvinna vilar på en bädd med ljusblå, smaragdgröna och vinröda tyger. Hennes hållning är avslappnad och halvliggande. Hon höjer överkroppen genom att vila den på den vinklade högerarmen medan vänsterarmen och handen vilar på det uppvinklade vänstra knäet. Kvinnan blickar ut åt vänster. I nedre vänstra hörnet finns antydan till ett bordshörn.
Målningen är ganska summariskt utförd. Särskilt bakgrunden och förgrunden är utförd med skissartade, genomlysliga penseldrag, rytmiskt avsatta i vispande parallella rörelser. Bakgrunden är inte entonig utan skiftar mellan block av olika grå, blå, gröna och röda nyanser. Det gröna i bakgrunden bildar en effektfull färgkontrast till det röda tyget i förgrunden. Kvinnans hudtoner domineras av ljusockra, gulgrönt och grönt med inslag av rött och rosa. Modellen träffas av ett varmt ljus från höger som generar olivgröna skuggor över huden. Särskilt över låren ligger mörkare olivgröna skuggfält. Ansiktet är tecknat med några mörka penselstreck som markerar håret och ögonen.
Målningen är rytmiskt uppbyggd i sina omväxlande röda och gröna färgfält som på ett konstruktivt sätt frammanar formen. Konstnären har skildrat ljuset med hjälp av valörer men också genom kulörkontraster. Målningen är tillkommen 1914–1915, det vill säga några år in i den nyorientering som konstnären gick in i omkring 1911. Han släppte då de gråtonade symbolistiska motiven för rena färg- och formstudier av sin närmsta omgivning. Påverkad av Cézanne och den moderna kolorismen började han nu sätta in färgen i rena toner. Med plan av accentuerad färg byggde han upp motivet i spelet mellan yta och djup.
Då Isakson tidigare ofta överarbetat sina verk, arbetade han nu snabbt och övergav målningen vid minsta motstånd. Den förgörande självkritiken fanns dock kvar och det är tveksamt om han ens betraktade dessa studier som färdiga verk. På baksidan av denna, en av hans mest praktfulla modellmålningar, står det nämligen ”brännas”. Instruktionen riktade sig till konstnärskamraten Gerhard Henning, som uppmanats förstöra det mesta av Isaksons produktion vid händelse av hans död. Lyckligtvis följde Henning inte denna uppmaning då konstnären dog i lunginflammation i Köpenhamn 1922 vid 44 års ålder.
Kristoffer Arvidsson
