Ludvig Karsten är en av Norges främsta kolorister. Han har jämförts med sin förebild Edvard Munch, som han intensivt umgicks med innan vänskapen tog slut i ett våldsamt alkoholindränkt gräl. Karsten är annars lika hemma i dansk konst som i norsk. Han gifte sig med en danska, var under en längre tid bosatt i Köpenhamn och köpte dessutom ett hus i Skagen. Men Karsten var också en rastlös kosmopolit som reste i Europa och Nordafrika. Han studerade för fauvisten Henri Matisse i Paris och hade kontakt med kubisten Pablo Picasso men beundrade kanske mest av allt den spanska konsten: El Greco, Diego Velázquez och Jusepe de Ribera. Karsten förenade den kärva sensualismen i den spanska barocken med fauvismens rena klanger.
Även om han också målade golgatascener med inspiration från konsthistorien, fann Karsten ofta sina motiv i den närmsta omgivningen. Han målade figurer och porträtt men också stilleben och interiörer. Karstens stilleben arrangeras fritt i rummet och tenderar att övergå i interiörbilder där man ser ett större rumsligt sammanhang.
I Interiör ser vi ett hörn av ett rum med ett fönster till vänster, en ljus fönsterkarm med mörka rutor ut mot natten. I förgrunden står två trästolar med mörka dynor. På den högra ligger en förgylld ram, kanske en spegel. Bakom stolarna står ett bord diagonalt placerat i bildrummet. På bordet, som täckts med en blå duk, står olika föremål som är svåra att uttyda: en kupa eller terrin till höger, i mitten en kandelaber eller möjligen ett kakfat i flera våningar och längst till vänster kanske blomsterdekorationer eller ett fruktfat. Bakom uppställningen finns en levande mönstrad yta. I andra bilder har Karsten på ett intrikat sätt använt en gobeläng som en bakgrund till stillebenuppställningar.
Målningen är mycket mörk. Man får intryck av en nattlig scen där tingen endast anas i dunklet. Samtidigt finns det en formell stadga. Föremålen har en tydlig rumslig orientering. Färgskalan domineras av djupblått och rödbrunt med inslag av smaragdgrönt och gult. Konstnären har knappt blandat något vitt alls i färgen, vilket ger kulören en dov mättnad. Det vita ligger som blänk i den mintgröna fönsterkarmen och över föremålen på bordet. Ljuset ligger punktvis fördelat, bland annat på stolen i förgrunden. Färgen är pålagd i suddiga penseldrag och mer gestiska rörelser som löser upp formerna och ger hela bilden en flimrande karaktär av nattvision. Karsten har lyckats gestalta hur den bekanta omgivningen upplevs som helt annorlunda om natten. Trots sina dova klanger och nästan ogenomträngliga töcken, är målningen en koloristisk fest där färgblommor slår ut i mörkret.
Målningen är signerad med ett otydligt årtal som kan vara 1926. Den skulle i så fall vara målad i slutet av hans liv. I auktionsfirmans katalog var den i samband med försäljningen daterad till 1924. Stilistisk stämmer dateringen 1924–1926 med Karstens allt dovare färgskala och upplösta form under 1920-talet.
Kristoffer Arvidsson
