• Edvard Weie
  • dansk, 1879 - 1943
Viggo Thorvald Edvard Weie föddes i Köpenhamn den 18 november 1879 och dog i Fredriksberg den 9 april 1943. Familjen tvingades leva i fattigdom sedan fadern övergett dem. Edvard Weie hjälpt modern genom att dela ut tidningar före skolan. Skolangången var traumatisk med teckningstimmarna som enda ljuspunkt. Weie gifte sig med Agnes Louise Agnete Jensen 1930.

Efter skolgången gick Weie en målarutbildningen men sökte utan framgång upprepade gånger in till Kunstakademiet. Istället antogs han 1905, vid 25 års ålder, till Kristian Zahrtmanns fria konstskola i Köpenhamn. Här lärde han känna konstnärskamrater som Harald Giersing, Karl Isakson, Sigurd Swane och Gustaf Wolmar. Tillsammans med flera andra elever reste Weie med Zahrtmann till Italien 1907, men avbröt resan i förtid efter meningsskiljaktigheter. Weie verkar ha haft en kompromisslös hållning som bland annat kom till uttryck i de skoningslösa recensioner han skrev för tidningar och tidskrifter, vilka medförde att en del kamrater distanserade sig ifrån honom. Weie ansåg att dansk konst befann sig i en kris som krävde ett förnyat naturstudium.

Av kamraterna hade Weie en särskilt nära relation till Isakson, som också influerade honom starkt. Liksom Isakson vistades Weie under återkommande målarperioder på Christiansø utanför Bornholm på 1910-talet. Från en mer traditionell naturalism började Weie vid samma tid att abstrahera motivet i åtskilda ljus- och skuggformer. Efter Isaksons död 1922 började Weie att måla stilleben i uppdrivna klara färger, med färgplan upplagda av streckande penseldrag i förtunnad färg. Man kan i dessa se en påverkan från de studier av Isakson som kom i dagen i samband med dennes död.

Vid sidan av porträtt, landskap, interiörer och stilleben målade Weie från 1910-talet och framåt romantiska fantasier med figurer i landskap i samma abstraherade koloristiska idiom som hans naturstudier. För Weie själv var dessa figurkompositioner de viktigaste bilderna i hans produktion. I dem vill han förena ett klassiskt figurmåleri med modern form. Färg och form förenas i en dansande lek över duken.

Weie målade återkommande folklivet på Langelinie i Köpenhamn med anonyma figurer i rörelse, ibland med parasoller. Ett fåtal teman varierades i många versioner och omtagningar. Den stränga självkritiken medförde att många verk kasserades. Färgen är kallare än hos Isakson, samtidigt som dukarna är mer ambitiösa i formatet och antalet figurer, med mer dramatik och rörelse. De senare verken är än mer abstraherade. Weie lyfte ofta fram den tyska romantiska musiken som en inspirationskälla. Liksom den sökte han de rena klangernas harmonier och stämningar. Weie räknas till de danska kolorister som i Sverige blev betydelsefulla som inspiratörer för göteborgskoloirsterna.

Under de sista åren ställde Weie sällan ut. Istället ägnade hans sig åt att författa en skrift om sin syn på konsten, Poesi og Kultur, som publicerades postumt 1951.

Kristoffer Arvidsson
Konstverk
Dam med parasol, Christiansö