Det karaktäristiska berget reser sig över det böljande, gröna landskapet och rispar den blågröna himlen. Rosa molnslöjor ligger längs horisonten. Månskäran lyser svagt på himlen. Kvällsbelysningen driver upp kulörerna. Den mörka, brungröna förgrunden, där några ensamma tallar sticker upp, ramar in panoramat. Nedanför breder slätten ut sig med sin gröna åkermark och sina lummiga träddungar. Hartippen är grovt målad i rödockra med blåvioletta skuggor. Konstnären har förenklat motivet i en betoning av rytm och formverkan. Med synliga penseldrag betonas riktningar i bilden, vilket bidrar till dess uttrycksfulla verkan.
Hösten 1896 upplöstes Varbergskolonin. Karl Nordström hade redan flyttat till Stockholm föregående år, och nu följde först Nils Kreuger och sedan Richard Bergh efter. Nordström fortsatte att måla sina hemtrakter och Hartippen på Tjörn är ett ståtligt exempel. Målningen är inte lika mörk och ödesmättad som en del av dukarna från Varbergstiden. Men påverkan från syntetismen, Paul Gauguin och Vincent van Gogh är fortfarande märkbar. Detta landskapsmåleri syftar inte till att på ett naturalistiskt sätt återge ett stycke natur, utan snarare till att med det nordiska landskapet som utgångspunkt skapa symboliskt förtätade och känslomässigt laddade bilder.
Målningen köptes av Pontus Fürstenberg på Konstnärsförbundets utställning i Sveriges Allmänna Konstförenings lokaler i Stockholm våren 1898.
Kristoffer Arvidsson
