I Richard Berghs porträtt av sin hustru möter en ung kvinna vår blick med antydan till ett leende över läpparna. Hennes utbredda armar och öppna händerna vilar avslappnat över handarbetet i knäet. Hon är placerad till vänster i bilden, med kroppen riktad åt höger men huvudet vänt mot betraktaren. Ett vitt ljus faller in från fönstret bakom henne och bryts av de tunna tyllgardinerna. Högra delen av bilden, där kaminens inre glöder i rött, är lagd i skugga, vilket skapar kontrast åt kvinnans ljusa ansikte. Det gör även hennes svarta, högt knäppta klänning.
Under sin vistelse i Frankrike tog Richard Bergh intryck av impressionismens betoning av ljus och färg, liksom av dess intresse för det flyktiga ögonblicket. Allt detta märks i målningen, inte minst i bakgrundens mer skissartat utförda partier. Samtidigt har porträttet ett lugn i kompositionen, målningssättet och den dämpade färgskalan som ter sig mera nordiskt men också kan leda tankarna längre tillbaka i konsthistorien; karmstolen som kvinnan sitter i påminner om en renässansmöbel.
I sin tid tolkades målningen som en bild av den goda hustrun som stöder sin make och skapar ett hem av omvårdnad och trygghet. Onekligen framstår rummet, med dess dukade bord, krukväxter i fönstret, den tända brasan och tekannan ovanpå kaminen, alla som tecken på hemtrevnad. Men porträttet är också en skildring av en karaktärsfull ung kvinna. Porträtt var den genre Bergh firade sina största framgångar i och målningen är ett fint exempel.
Kvinnan är Berghs första hustru, Helena Maria Klemming. De gifte sig 1885 men hon var sjuklig och dog 1889 i strupcancer. Richard Bergh tog hennes bortgång mycket hårt och drabbades av långvariga depressioner. Hans kärleksfulla relation till henne är avläsbar i det ömsinta porträttet som målades i Paris 1886.
Kristoffer Arvidsson
