Betraktaren leds in i byn via vägen som ses i perspektiv. Till vänster höjer sig marken medan landskapet öppnas ut åt höger. Hus i olika former grupperar sig längs vägen: ett tornliknande tegelhus till vänster och vitkalkade hus med skorstenar vid gatan. Bakom husen reser sig landskapet till en snöklädd höjd insvept i grått dis. Gatan är sörjig och isig. Snön ligger fläckvis över marken. Bilden går brunt, grönt, blått, vitt och grått. Trots den kylslagna, grådisiga vinteratmosfären klingar bilden av färg och ljus tack vare Claude Monets mästerskap i att med färgens hjälp skapa djup och rymd.
Bygata, Vétheuil är tillkommen under en dramatisk tid i Monets liv. Under graviditeten med deras andra barn förvärrades hustrun Camilles hälsotillstånd. Sonen Michel föddes i mars 1878. Under hustruns sjukdom flyttade familjen tillfälligt in hos Ernest Hoschedé, en förmögen mecenat. Under sommaren delade familjerna Monet och Hoschedé ett hus i byn Vétheuil nordväst om Paris. Den 5 september 1879 avled hustrun i cancer och Monet målade henne på dödsbädden. Efter hustruns död, och efter att Ernest Hoschedés gått i konkurs och flyttat till Belgien, hjälpte Hoschedés hustru Alice Monet att ta hand om hans barn genom att ta dem till Paris medan Monet bodde kvar i huset i Vétheuil där de senare återförenades. Paret gifte sig efter Ernest död 1892.
Efter flera månader av sorg efter hustruns död trädde Monet in i en ny produktiv period under vilken han målade landskap från franska landsbygden och strandmotiv, ett arbete som ledde fram till hans serier av samma motiv i olika belysning. Bara i Vétheuil, där han stannade till 1881, skapade Monet omkring 150 målningar. Bygata, Vétheuil är tillkommen under denna tid och är ett fint exempel på Monets förmåga att med färgens hjälp väcka alldagliga motiv till liv.
Kristoffer Arvidsson
