Gerhard Henning pendlade under flera år mellan valet av måleri eller skulptur och det var först under tjugotalet som han fann sin särart och hemvist som skulptör. Kvinnokroppen utgjorde navet i Hennings motivvärld och i de fall par förekommer, har mannen ofta en undanskymd roll. Svagt tillbakalutad och med handen på höften intar Ingeborg en pose som är både självklar och säker. Stilen vittnar om Hennings intresse för klassisk skulptur, men också om en formglädje och vilja att framställa en dynamisk kropp i harmonisk balans.
Anna Hyltze
