•  
    • Resultat 1
Studie till "Guldåldern"
  • Konstnär Magnus Enckell (finländsk, 1870 - 1925)
  • Titel Studie till "Guldåldern"
  • Datering 1904
  • Teknik/Material Olja på kartong
  • Mått 71,5 x 98,5 cm
  • FörvärvInköpt för medel skänkta av Erik och Birgit Malmsten 1985
  • KategoriMålning
  • Inventarienummer GKM 2129
  • Visningsstatus Inte utställd på museet
Beskrivning
Signering m m
Utställningshistorik
Litteratur
Två pojkar vilar lättjefullt på en odefinierad klippa en sommardag. De avtecknar sig mot vattnets ljusa yta som återkastar solljuset i en bländande reflex. Landskapet på andra sidan vattnet är endast antytt med blå och ockrafärgade penseldrag: ett hus och landhöjningen som avslutas i några blånande, låga berg. Stora delar av underlaget har lämnats omålat. Pojkarnas kroppar och rörelser är tydligare definierade med en lätt och elegant penselföring som säkert fångar ljuset smekning över huden. Den vänstra pojken sitter upprätt, vilande med händerna mot stenen, vridande huvudet mot pojken som ligger på rygg och utför en rörelse med armarna i luften. Han sträcker sig mot himlen eller Gud, fångar in själva tillvaron: en tillvaro utan synd, död eller skuld.

Det är något drömartat över scenen, med det nästan öververkliga ljuset och den halvt upplösta bakgrunden. Bilden präglas av en mjuk sensualism. Man känner hur solen värmer huden liksom man känner skuggornas svalka. Pojkarna är ett med naturen, avslappnade i sin nakenhet, fria och lyckliga.

Målningen är en oljeskiss till ett monumentalarbete i form av en lunettmålning i Helsingfors universitetsbibliotek 1904 - konstnärens första större offentliga arbete. Magnus Enckell började intressera sig för freskmåleri under sin resa till Italien 1898. Han kopierade Masaccios fresk Utdrivningen ur paradiset i Florens, med Adam och Eva som i förtvivlan drivs ut ur Edens lustgård av ängeln. Målningen i universitetsbiblioteket, som han kallade Guldåldern, utfördes på den övre gaveln i norra salen.

Studien skiljer sig på avgörande punkter från den färdiga utsmyckningen, där den vänstra pojken ersatts av en flickgestalt. Flickan och pojken ter sig äldre än studiens två pojkar som ännu inte kommit i puberteten. Mellan flickan och pojken i fresken löper en blommande gren ner, som den liggande gestalten håller ner med sina händer. Dessutom har hela kompositionen spegelvänts. Klippan är också mer tydligt utmålad medan landskapet förvandlats till en blek hägring. Intrycket av spontanitet och lätthet har helt försvunnit i det färdiga verket som är strängare i formen.

Utifrån titeln är det lätt att tolka målningen som en bild av det förlorade paradiset då människan ännu levde i oskuld, före syndafallet och utdrivandet ur paradiset, som i Bibelns version av detta motiv. Enckell baserade sin skildring på såväl antik litteratur som kristen tradition. Studien framstår som en mer övertygande gestaltning av detta tema än det färdiga verket. Pojkarna lever i harmoni med omgivningen, är ett med en natur som tycks genomsyrad av ande. Det är med andra ord en panteistisk vision som faller väl in i sekelskiftets dyrkan av den nordiska naturen, men som också pekar framåt mot vitalismens tro på nakenhetens och utomhusvistelsens stärkande inverkan på kropp och själ.

Kristoffer Arvidsson