En högrest skål med frukter, en karaff, en kopp, en vas med blommor och några runda frukter står uppställda på en bordsskiva. Bordsskivan är sedd i perspektiv och vinklad något uppåt så att kanterna bildar diagonaler i bilden. Runt bordet finns andra vertikala och diagonala linjer som antyder ett rum, stagar upp ett arkitektoniskt sammanhang.
Målningen domineras av gråbruna toner med inslag av vitt och blått. Föremålen är tecknade med konturer i kol och ter sig delvis genomskinliga. Frukter och blommor i gult, orange och rött bryter av mot den grå omgivningen. Allt ter sig spontant målat med skissartade penseldrag.
Genom det genomlysliga målningssättet skapas enhet. Inget föremål dominerar. Deras antydda tredimensionella volym balanseras mot penselspråkets rytmiska avtryck på bildytan. Det rumsliga sammanhanget, det vinklade bordsplanet och föremålen, relateras till bildytan och formernas distribution i ytplanet. Bilden ger också en stark känsla av skimrande ljus. Föremålen är inte direkt belysta. Snarar stiger de fram ur diset och återkastar ljusets reflexer. Det starkaste ljuset ligger bakom skålen med päron uppe till vänster.
Maj Arnell studerade på Valand på fyrtiotalet och debuterade 1948 men mognade sent som konstnär. Sitt nationella genombrott fick hon först i åttioårsåldern. Det är ett måleri som kräver tid, både för att mogna, skapas i många omarbetningar, och att betraktas. Det är rikt på överlagringar av snabba utkast som förkastas och omarbetas tills helheten sitter. På detta sätt målar Arnell upplevelsen av motivet utifrån den visuella impuls det givit henne.
Kristoffer Arvidsson
