En man i tung rock och sliten cylinderhatt sitter nersjunken på en stol i förgrundens skugga. Kroppen är avbildad snett framifrån, vänd åt vänster, men figuren vrider huvudet bort från betraktaren för att se ut över det vidsträckta, soldränkta panoramat. Floden kröker sig i strax nedanför och det gröna slättlandskapet övergår vid horisonten i snöklädda berg. Himlen är rensopad med undantag av några tunna, utsträckta molnslöjor. Det mjuka ljuset, som smeker landskapet och ger höjderna markerade skuggor, faller in från vänster. Mannen sitter omgiven av kvistar och i högerkanten bildar sammantvinnade stockar ett väldigt kors. På en stig längs floden kommer en vandrare. Några måsar svävar högt i skyn.
Kontrasten mellan landskapets luftiga klarhet och förgrundens fuktiga och kylslagna mörker är påtaglig. Mannen ser ut över landskapet som om han samtidigt såg in i sig själv, kontemplerade över tillvaron och livets förgänglighet. Landskapet i bakgrunden har en klassisk prägel och påminner om landskapsmåleriet hos Claude Lorrain med dess förtrollade ljus. Den kontemplerande mannen påminner snarare om den tyske romantikern Caspar David Friedrichs ”Rückenfiguren”, alltså de ställföreträdande betraktare med ryggen mot oss som Friedrich ofta infogade i sina landskap.
Möjligen har Rørbye indirket påverkats av Friedrich. Vid tidpunkten för målningens tillkomst hade han inte varit i Dresden, så han kan endast ha kommit i kontakt med Friedrichs bilder via andrahandskällor. Genom tillägget med figuren och förgrunden, och med den melankoliska stämningen skiljer sig målningen från mycket av det danska guldåldersmåleriets ljusa och klara bilder.
Rørbye skriver i sin dagbok att han påbörjade målningen på plats i januari men inte kunde fortsätta på grund av den kalla vinden. Föreställningen om det romerska rikets ödelagda storhet utgör, liksom hos Claude Lorrain, en undertext. Detta är inte vilket landskap som helst. Vad vi ser är den romserka Campagnan och Monte Soratte, som besjungs av Horatius. Floden är förstås Tibern. På den höjd där Rørbye målade sin Utsikt från den romerska Campagnan ligger den av Gianlorenzo Bernini formgivna brunnen Fontana dell’Acqua Acetosa som målades av en annan dansk guldåldersmålare, Christoffer Wilhelm Eckersberg 1814 (Statens Museum for Kunst, Köpenhamn).
Rørbye beskrivs som något av en enstöring men under sin tid i Rom ingick han i den danska konstnärskolonin, som i sin tur hade nära kontakt med andra konstnärer i Rom. I målningen har Rørbye kombinerat det traditionella, klassiska landskapets form med romantikens stämningsskapande ljuskontraster och skalförskjutningar. Resultatet är en existentiellt laddad bild där människans tillfälliga existens ställs mot naturens och andens eviga liv.
Kristoffer Arvidsson
