I denna interiör från Hamburgerbryggeriet i Stockholm skildras kvinnor i arbete i en svagt belyst sal. Bryggeriets lagringsutrymmen krävde svala temperaturer och placerades i källaren. Ljuset kommer in från små källargluggar nära taket. Miljön verkar fuktig och slamrig. Man kan nästan känna den söta doften av öl. Målningen går i murriga gröna och röda toner, från cyprisk umbra till mörkockra. Lampor utanför bilden bildar reflexer i golvet i form av två ljuspelare i vänstra delen av bilden.
I fonden, längst in i bilden, sitter tre dalkullor och arbetar vid stora tapptunnor. Kvinnan i mitten, med den vita sjaletten, fyller tomma buteljer med öl och räcker därefter de fyllda ölflaskorna med höger hand till kvinnan intill som korkar dem med en korkningsmaskin. Ölfaten bildar fyra mörka rundlar mot den ljusare väggen. Tunnan längst till vänster är avskuren av bildens vänsterkant. Till höger sitter sju dalkullor i sjalett och skyddsförkläde längs en trävägg. De fäster blicken i knäet där deras flinka händer vant förbereder öletiketter till ölbuteljerna. Tillsammans bildar de en diagonal in i bilden.
Anders Zorns målning uttrycker socialt engagemang för arbeterskornas hårda slit. Det var ett tungt arbete att skölja, fylla och korka buteljerna. Att sätta på etiketterna krävde ett speciellt handlag. Kvinnorna kallades bryggerikullor och kom i stora skaror från Dalarna, lämnade sin hembygd för att försörja familjen, liksom Zorns mor hade gjort en gång. Zorn blev till genom moderns förbindelse med en bryggmästare på Svartbäcksbryggeriet i Uppsala.
Målningen är också ett industrihistoriskt dokument. Motivet är hämtat från en arbetssal i Hamburgerbryggeriet i Stockholm, vars verksamhet något år tidigare flyttats från Luntmakaregatan till Surbrunnsgatan. Efter att Anders Zorns far, Leonhard Zorn, avlidit i Finland utan att ha träffat sonen, fick Zorn fortsatt stöd och uppmuntran från chefen för Hamburgerbryggeriet, Franz Heiss. Senare ställde han bryggeriets lokaler till förfogande då den internationellt kände konstnären ville måla detta djupt personliga motiv.
I Paris, dit Zorn flyttade 1888, lärde han känna den tyske målaren Max Lieberman. Det är möjligt att han genom sin kontakt med Lieberman börjat intressera sig för att skildra människor i arbete. Bryggerimiljön passade särskilt väl för detta syfte. Zorns konstnärsöga attraherades av, som han själv skriver, ”dessa bryggeri-interiörer med den fuktiga imman av varmt sköljvatten våta golf och den mystiska dagern i gas- och dagsljus stridande om herraväldet samt kullornas skinande vaxförkläden nakna starka armar, som kom bryggardrängarnas på skam och så dessa olikfärgade huvudbonader från olika socknar därhemma.”
Zorn målade flera bryggeriinteriörer i Hamburgerbryggeriet i Stockholm, som Den gamla sköljboden, Bryggeriinteriör (Zornmuseet i Mora), Bryggeri (Zornmuseet i Mora) och Lilla bryggeriet, samt Avsyningen, Bryggeriarbeterskan och Flaskplockerskan. Han utförde även ett par etsningar på temat. Målningen på Göteborgs konstmuseum är den Zorn själv tillmätte störst betydelse.
Kristoffer Arvidsson
