Erik Hoppe är en av de främsta danska koloristerna under 1900-talet men är yngre än flera av de andra mest namnkunniga inom rörelsen, exempelvis Edvard Weie. Hoppe var också verksam långt in i efterkrigstiden. Sin stil fann han på 1920-talet: abstraherade bilder av landskap och parker, ibland med inslag av figurer eller, som här, byggnader.
Den nästan kvadratiska duken visar scen från en stad. Till vänster finns två abstraherade byggnader, en mindre närmare oss, med mörk fasadpanel och ett ljusare sadeltak. Bakom denna finns en större grå byggnad, vars sida ligger i skugga. Byggnaderna är enkelt utförda helt utan detaljer. Framför dem finns ett ockrafärgat markplan med en böjd blå skugga till vänster. Till höger återfinns en gräsyta och två runda lövträd med en gulgrön ljusform och en mörkare grön skuggform. Över landskapet återfinns en klarblå himmel, nästan helt utan luftperspektiv men flödigt målad med antydningar till moln. Ett starkt solljus som tar fram de mättade färgerna ligger över scenen.
Knappast några detaljer har målats ut. Ändå känner man tydligt markplanet, byggnadernas volymer och riktningar, de två träden, ljuset och skuggorna. Motivet är ett utsnitt av en vardaglig scen. Man får en känsla av att det inte är motivet som är det viktiga. Det har snarare bildat utgångspunkt för en övning i färg och form, seendets äventyr och måleriets inspirerande skapande. Färgen får bilda formen. De olika färgtonerna harmonierar genom sina närliggande och kontrasterande nyanser. Det abstraherade parklandskapet och de uppdrivna gula, gröna och blå nyanserna, ofta i kombination med grå och bruna, är typiska för konstnärens personliga form av kolorism.
Motivet är hämtat från Wilders Plads på Christianshavn i Köpenhamn, en stadsdel nära vattnet. Husen till vänster är troligen några av de stora magasinsbyggnader som fanns på platsen. Hoppe har målat flera bilder med samma motiv ur lite olika vinklar.
Kristoffer Arvidsson
