Fläckar av tunt applicerad färg i starka gröna, gula och röda kulörer formar ett kubistiskt kustlandskap. I bakgrunden ligger det klara, blågröna vattnet som sträcker sig bort mot den blå horisonten i bildens överkant. Till vänster i bilden framträder en vitklädd figur – en kvinna klädd i en lång, vit klänning med ett antytt parasoll som skydd mot den starka solen. Med de snabba penseldragen, de spelande färgkontrasterna och det kubistiska formspråket ger målningen ett friskt och vitalt intryck. Här spelar färgen huvudrollen i ett måleri påverkat av Paul Cézanne och Henri Matisse.
Landskapet är Christiansö, en liten ö nordöst om Bornholm. Kompositionen går tillbaka på en målning från 1917 med samma titel i Ny Carlsberg Glyptotek i Köpenhamn. Motivet med kvinnofiguren är där detsamma, förutom att en liten hund syns i förgrunden på den äldre målningen. Den stora skillnaden är måleriet, som i den första versionen är mer realistiskt, om än med en början till kubiserande upplösning av konturer. I den andra versionen har kulören drivits upp till större intensitet och man får ett intryck av starkt solljus, ljusreflexer i vattnet och dallrande luft. Motivet har abstraherats för att förstärka det övergripande intrycket av atmosfär, färg och ljus, liksom av det uppbrutna rummet med klippornas och grässläntens många plan i olika vinklar.
Det luftiga måleriet och lättheten i de snabba penseldragen som täcker jämna färgfält kan leda tankarna till japanska träsnitt. Kvinnans vita klädnad kan också påminna om en kimono. Kvinnan, som i den första versionen försiktigt trippade fram över klipporna skrider nu fram med en elegant, svävande rörelse, halvt genomskinlig som en vålnad, eller ett minne. En jämförelse mellan de två målningarna visarutvecklingen i Edvard Weies formspråk, hur det moderna, från verkligheten frigjorda måleriet steg för steg etableras och slår ut i en koloristisk explosion.
Kristoffer Arvidsson
