Akvarellen Zigenarsmedja är en dubbelbottnad skildring av romernas fattiga liv. Anders Zorn har avbildat en fallfärdig smedja och familjen som arbetar där inne. Dörrkarmen är skev, marken utanför gyttjig av förmultnade löv. Innanför är det mörkt men elden slå gnistor i skumrasket. En man bankar på ett järn vid ett städ medan en äldre kvinna sköter ässjan. Deras dotter, en ung kvinna i långa mörka flätor, står med ryggen mot betraktaren och släggan i beredskap. Samtidigt pågår en kurragömmalek där en liten svarthårig pojke med tindrande ögon kryper mot dörren utanför vilken den unga modern gömt sig. Hon står tryckt med ryggen och händerna mot den vitkalkade ytterväggen. Hennes kläder är trasiga, smutsiga och halvt knäppta. Leken får dem att glömma det armod de lever i.
Målningen tillkom under Anders och Emmas bröllopsresa till Balkan, Konstantinopel, Rom, Paris och London 1885. På väg söderut stannade de i Siebenbürgen där Zorn målade denna stora akvarell i Braşov (Kronstadt) i de transylvaniska Alperna (Siebenbürgen) i Rumänien. I ett brev till modern berättar Zorn om sina svårigheter att utföra motivet i snö och regn då han underkastat sig kravet att utföra bilden på plats framför motivet. Modellerna för mamman och pojken tillhörde inte den verkliga smedfamiljen. Den realistiska akvarellen präglas av subtila valörskiftningar med det olikartade ljuset utanför och inne i smedjan. Bilden går i grått, mörkblått och umbra med diskreta accenter i gult och rött.
I sin skildring av ett vardagligt ämne är akvarellen typisk för 1880-talets realism av det socialt engagerade slaget. Zorn har betonat den sociala aspekten men lagt till ett anekdotiskt drama som berör.
Kristoffer Arvidsson
