Den tjugotvåårige konstnären, iklädd i skjorta, fluga och kavaj, ser stint på oss med yviga blonda mustascher och kortklippt cendréfärgat hår i detta självporträtt. Han har uppfattat sitt huvud i halvprofil. Porträttet är en fin valör- och ljusskildring i ett flinkt envelope-måleri (vått i vått). Huvudet är flödigt målat i breda penseldrag. Bakgrunden är tunnare utförd med utspädd färg. Några kalla färgfläckar bildar en kontrast mot den ljusa, sfäriska pannan liksom mot den varma ockratonen i bakgrunden. Manéret kan påminna om Anders Zorns porträtt och visar prov på en stor målerisk talang. Senare valde Wilhelmson en stramare, mer linjär stil. Den stirrande blicken kommer sig säkert av konstnärens djupa koncentration vid att återge sin egen gestalt.
På rekommendationer av Reinhold Callander, Carl Larsson och firman Meyer & Köster fick Wilhelmson 1888 ett resestipendium för litografipraktik i Leipzig, där han arbetade för firmorna Wezel & Naumann och C.G. Naumann. Troligen utförde han detta självporträtt under sin tid i Leipzig. Det är den ena av endast två kända målningar från 1888. Målningen fanns i byråchefen Wilhelm Bergs kvarlåtenskap 1918. Göteborgs konstmuseum tog tillfället i akt att förvärva den.
Själv var Carl Wilhelmson mindre glad över att se detta självporträtt från ungdomsåren hänga framme. Till museichefen Axel L. Romdahl ska han ha sagt ”Vad skall ni med det?”. Senare ångrade han sig, och tyckte att det trots allt inte var så tokigt: ”Jo, det kan gott hänga här.”
Kristoffer Arvidsson
