I början av 1900-talet sker en förändring i Edvard Munchs konst. Från de ångestfyllda rummen stiger vi ut i ett öppnare och ljusare landskap. Melankolin, sexualångesten, sjukdomen och dödsskuggan jagas bort med solljus och frisk luft. Munch tog intryck av vitalismen – en idéströmning som predikade utomhusvistelse och nakenbad för att stärka kropp och själ. Som motvikt till sekelskiftets ”feminiserade” urbana män formulerades nu ett mer atletiskt mansideal.
Åren 1908–1909 genomgick Munch en psykisk kris och tillbringade åtta månader på dr Jacobseons klinik i Köpenhamn. När han blivit återställd flyttade han tillbaka till Norge och slog sig ner i kuststaden Kragerø, sydväst om Kristiania (nuvarande Oslo), där han hyrde ett hus med plats för ateljé. Munch undvek storstaden och ville bo vid det öppna havet.
I porträttet av vännen Christian Gierløff, författare, socialekonom och stadsplanerare, tillkommet efter Munchs tillfrisknande, manifesteras den nya inriktningen. Gierløff, som besökte Munch 1908 under hans tid på kliniken i Köpenhamn, är avbildad stående i helfigur, klädd i en lång, klargul rock, med en gul hatt i högerhanden och några blommor i den vänstra. Han är vänd snett ut åt vänster men vrider ansiktet mot betraktaren. På den raka näsan bär han en pincené. Den ljusa kappan kontrasterar mot den mörka kostymen under, målad i mörkt grönt och blått. Figuren är belyst av ett starkt solljus från höger. Mannens violetta skugga faller över marken och upp mot en solbelyst klippa. I bildens övre högra hörn återfinns en utsikt över hamnen med det blå vattnet och några gula och röda hus.
Målningen är utförd i ömsom långa, böljande penseldrag, ömsom med kraftigt pastosa färgfläckar. Stora delar av duken har lämnats bar för att förstärka intrycket av friskhet. På sina ställen har den bitvis tunt påstrukna färgen runnit, som i den aura av blå färgaccenter som omger författarens huvud. Det energiska måleriet återger kongenialt det starka solljusets flimrande effekter. Det är ett porträtt av en modern man som tagit av sig hatten och låter sitt runda ansikte belysas av solljuset.
Kristoffer Arvidsson
