Ett långsträckt tegelhus, sett snett från sidan, skymtar genom växtligheten. Det låga huset vänder sin gavel med det övre halvscirkelformade och de två stående fönstren mot den sjunkande solen. Huset är rosa snarare än gult, och fönstren glimmar i guld av solens sista strålar. Det är en skymningsbild, med levande skuggor. Den gröna gräsmattan i bildens vänsterkant sluttar ner åt högra hörnet och avslutas i en frostig markyta under träden, som fällt sina löv, vilka nu ligger utspridda som gula fläckar över gräset. De nakna, tunna stammarna sträcker sig diagonalt genom bilden upp åt vänster, delar sig och bildar ett flätverk. Några träd har ännu kvar några spretiga, rödbruna lövruskor. Huset kastar en skugga över trädgården och de mörka skorstenarna avtecknar sig mot den blåvioletta himlen.
Det gula huset är tillkommen mellan Karl Nordströms tid i Frankrike och tiden i Varbergkolonin tillsammans med konstnärskollegorna Richard Bergh och Nils Kreuger. Han vistades då mestadels på Djurgården i Stockholm och bodde i det avbildade huset på Skansen. Den luftiga impressionismen från åren i Frankrike har ersatts av ett mer introspektivt skymningsmåleri. Måleriet är mindre flödigt. Dess stämningsskapande verkan i fokus. Motivet är avskalat. En viss torrhet i utförandet på en grov, opreparerad linneduk bidrar till det lite spartanska uttrycket. Konstnären har sökt sig bort från det franska friluftsmåleriets raffinemang och elegans mot det enkla och dova – ett tonläge som uppfattades ligga närmare det nordiska landskapet och kynnet. I kompositionen finns fortfarande ett drag av den japanska konsten, med dess diagonaler och överskärningar.
Sed genom snåren, som sluter sig om det likt en törnrosahäck, tycks huset undanglidande. Med sina reflekterande fönster och släckta rum ruvar det på sin hemlighet.
Kristoffer Arvidsson
