Den danske grafikern Palle Nielsen (1920–2000) skapade förtätade bilder som beskriver människans utsatthet i det moderna samhället, där hon lever under ett ständigt hot om förintelse genom teknologin och de monster den föder. Teknologin utnyttjas av totalitära makter som betraktar människor som brickor i ett geopolitiskt spel. Om sina bilder har Palle Nielsen sagt: ”Jag har inte något egentligt budskap. Jag upplever bara – och avlägger rapport om, vad jag ser – och det är sannerligen dystra perspektiv.”
Nielsens mest kända bildsvit är Orfeus och Eurydike, vars första del publicerades i bokform 1959. Den består av 51 linoleumsnitt skapade mellan 1955 och 1959. Den andra delen, Isola. Ett mellanspel, gavs ut 1971. Den tredje förblev ofullbordad.
Orfeus och Eurydike är ett bildepos baserat på den antika myten om Orfeus som försöker blidka Hades, härskare över dödsriket, för att få tillbaka sin älskade, nymfen Eurydike som dött av ett ormbett. Orfeus spelar så vackert på sin lyra att Hades låter honom få sin vilja igenom, på villkoret att Orfeus vandrar upp ur underjorden utan att se sig om. Men Orfeus kan inte stilla sig utan vänder sig om för att se på Eurydike och förlorar henne för alltid.
I Nielsens bildsvit är myten förflyttad till en obestämd modern stad. Världen tycks drabbad av en ond förtrollning. Eurydike förs bort i helikopter av den underjordiska polisen. Orfeus söker efter henne genom en kuststad full av faror, där bomber briserar, eltrådar rasat till marken och döda människor fiskas upp ur floden. Medmänsklighet och förstånd sätts på prov. Människorna anpassar sig men under ytan växer förtvivlan. Utanför staden ligger ett sönderskjutet krigsfartyg som ett spökskepp i Styx, floden mellan livet och dödsriket.
Palle Nielsen föddes och växte upp i Köpenhamn. Han utbildade sig till reklamtecknare men trivdes inte med yrket och inriktade sig istället på att bli fri konstnär. Under andra världskriget, då Danmark ockuperades av Tyskland, tjänstgjorde han som brandvakt och upplevelserna från denna tid ligger till grund för många av hans bilder. Efter kriget studerade Nielsen vid Konstakademien där han senare kom att verka som professor i grafik. Mötet med Frans Masereels träsnitt var avgörande för hans fortsatta utveckling som grafiker. 1952 började Nielsen arbeta med linoleumsnitt och samma år hade han sin debututställning. Resor till Rom och Florens satte spår i hans bilder där det ofta förekommer kupolbyggnader med förebild i den italienska renässans- och barockarkitekturen.
Den grafiska tekniken utvecklade Palle Nielsen till mästerskap. Som tecknare är han fri och snabb, som linoleumstickare exakt, med ett eget formspråk av mönster, ytor och linjer som frammanar plan, kroppar och volymer i ett intrikat rytmiskt samspel. Som etsare har Nielsen en sprödare linjeföring. Karaktäristiskt för hans arbeten är det filmiskt berättande bildspråket, de dynamiska kompositionerna, de branta perspektiven och motsatsernas rytmiska växelspel.
Kristoffer Arvidsson
