I sin självbiografi Jag har Carl Larsson beskrivit hur han brukade våndas inför porträttbeställningar. Till en början utförde han oftast målningar av personer som han kände.
Porträttet av Göthilda Fürstenberg är en av konstnärens största akvareller. Den är också en av hans mest genomarbetade. Blickpunkten är hög, och parkettgolvet markerar rummets utsträckning. Här har Carl Larsson arbetat enligt centralperspektivets alla regler och har med blyerts och linjal ritat upp det mönstrade golvet för att rumsverkan skulle bli övertygande. Han har också lagt ner stor omsorg på att återge detaljerna i den förnäma borgerliga miljön. Hans sätt att arbeta är både precist och mjukt levande. Färgskalan är mycket subtil med dämpat brunt och blått som dominanter.
Trots att Göthilda sitter i den ståtliga trapphallen i Fürstenbergska våningen har Carl Larsson lyckats ge målningen en intim karaktär. På bordet invid den kinesiska vasen ligger fyra nystan och något slags handarbete. Modellen är klädd i en värdig svart dräkt, som kontrasterar mot hennes silverhår, som konstnären har målat i täckvitt. Vid hennes fötter ligger familjens hund hopkrupen.
Carl Larssons tolkning av ”mecenatan” är kärleksfull och inkännande men knappast djuplodande. Ernst Josephson, som brukade ge en mångfacetterad tolkning av de avbildade personernas psyke, nådde inte längre i sitt ståtliga porträtt av Göthilda, som också ingår i galleriet. I båda målningarna framställs hon som en fin och tillbakadragen dam med ett milt ansiktsuttryck. Carl Larsson kallade henne ibland för den ädla Göthilda, en benämning som stämmer väl överens med de existerande porträtten, målningar såväl som fotografier.
Carl Larsson gjorde aldrig något porträtt i egentlig mening av sin mecenat, Pontus Fürstenberg, som hade en mer sammansatt personlighet. Han förekommer visserligen i några interiörer från Fürstenbergska galleriet, men mest som en på kornet fångad staffagefigur, den imponerande samlingens stolte ägare. I etsningen Profiler avbildas han i form av Hasselbergs marmorbyst.
I sin monografi över Carl Larsson berättar Georg Nordensvan att Metropolitan Museum och Art i New York ville köpa porträttet av Göthilda Fürstenberg – vilket av naturliga skäl inte var till salu.
Björn Fredlund ur Carl Larsson i Göteborgs konstmuseum, Göteborg 2001.