Fyllda av förväntan hade Carl och Karin Larsson gett sig av till Paris i april 1888. Barnen, Suzanne och Ulf, hade de lämnat hos Karins föräldrar i Hallsberg. Carl gladde sig åt att slippa från lärarplikterna vid Valand och åt att odelat kunna ägna sig åt en stor uppgift utan att behöva bekymra sig för ekonomin.
Den triptyk Carl Larsson fått i uppdrag att utföra var avsedd för trapphuset i Fürstenbergska galleriet. Konstnären och mecenaten hade kommit överens om att den skulle utgöra en hyllning till tre stora epoker i konstens historia: renässansen, rokokon och den samtida konsten.
Renässans skulle utgöra triptykens mittbild. För att söka inspiration för målningen besökte konstnären Louvremuseet. Han kom i sin komposition att följa epokens strävan efter symmetri och harmoni. I uppläggningen påminner bilden om altarmålningar med Maria och Jesusbarnet omgivna av helgon. Symmetrin skapas framför allt av arkitekturen, till exempel den klassiskt inspirerade bågen i bildens övre del, medan figurkompositionen är friare grupperad.
Målningen visar en av inspiration uppfylld, lätt demonisk konstnär, som väcker den antika konsten till nytt liv. Han för den lagerkrönta kvinnan upp i sittande ställning på en marmorsarkofag, en antik reliefprydd kista. Gestalten är i Carl Larssons egna ord ”till hälften marmor, till hälften liv”. Hon personifierar Renässansen, och hon uppvaktas av påven och en furste – den senare lägger ett skrin med rikedomar under hennes fot. Utåt sidorna är borgarna grupperade; de blickar andäktigt upp mot Renässansen. Också de är beredda att ta den nya konsten och arkitekturen i sin tjänst.
Scenen utspelar sig i en medeltida kyrka. I denna har renässansbågen rests. Troligen avsåg Carl Larsson att visa att även den nya riktningen togs i bruk av kyrkan. Den plattform, på vilken figurerna är grupperade, utgörs av en medeltida gravkammare med reliefer, vilket sannolikt skall förstås som att den antika kulturen under århundraden överlagrats och dolts av medeltiden. En praktfull röd matta har vikts åt sidan. Ett gotiskt, medeltida rökelsekar håller på att slockna, vilket markerar medeltidens slut. Inne i gravkammaren syns ett lagerkrönt kranium, en grekisk amfora och en ännu brinnande oljelampa. En spade symboliserar friläggningen av de antika lämningarna. Den antika världen föds på nytt – vilket är just vad det franska ordet ”renaissance” betyder. (Beskrivningen av målningens innebörd följer i stort Hans-Olof Boströms tolkning i en artikel i Artes 1987.)
Björn Fredlund ur Carl Larsson i Göteborgs konstmuseum, Göteborg 2001.
