Ett högt träd reser sig, svart och ståtligt, från strandkanten mot den brinnande himlen i detta kustlandskap i panoramaformat. Intill finns en lägre buske med en rund form som smälter samman med det höga trädet, kanske en tall. I förgrunden tronar en stor stenbumling samt några mindre stenar i olika grå nyanser. Stranden skiftar i grönt och gult och längre in i bild är marken rödbrun. Solen har sjunkit lågt på den höga himlen. Den står svävande vid horisonten och sprider sitt varma röda sken i atmosfären. Himlen, som återspeglas av det lugna vattnet, tonas från gult och rött mot en mörkare gråblå färg högre upp. Solens bländande sken återkastas också av vattenytans spegel. Några utsträckta moln vandrar lågt på himlen och bryter ljuset.
Solnedgång är utförd i en rytmiskt böljande penselskrift som löser upp motivets konturer på impressionistiskt manér. Men målningen är mer än en impressionistisk naturstudie. Det är en stämningsfull skymningsbild med expressiv verkan. Kanske kan man läsa in en symbolisk innebörd med det höga ensamma trädet som vinden fått att luta men som ännu står. Det är sent. En ensam roddare är kanske på väg hem, försvinnande liten i det stora landskapsdramat med landremsan som skickar ut sina långa tungor ut mot havet till höger. Trots den stillhet som råder i bilden uttrycker den ett hot om en förestående undergång. Solen glöder och flimrar på ett allt annat än fridfullt sätt och förgrundens gyttjiga terräng tycks myllra av vegetativa och slemmiga livsformer.
Med sin flödiga penselskrift och abstrahering av naturen har målningen drag gemensamt med August Strindbergs radikala måleri, Strindberg som var en nära vän till Per Ekström. De influerade också varandra. Autodidakten Strindberg målade sina bilder från minnet och fantasin medan Ekström var en skicklig friluftsmålare. Strindbergs motiv var ofta mycket enkla men återgivna med en våldsam färgpåläggning, ofta helt utförda med palettkniv. Men under 1890-talet närmade sig de varandra i uttrycket då Ekström blev alltmer expressiv i sin stil. Båda målade olycksbådande havsmotiv och solnedgångar.
Solnedgång är utförd i Munkebo i Östergötland 1890, då Ekström återvänt till Sverige efter fjorton år i Frankrike. Till Munkebo hade han rest för att hälsa på Signe Lönnberg, en vän från Frankrikeåren. Målningen med sin radikala teknik, till stora delar utförd med palettkniv, väckte stor uppmärksamhet och uppfattades som revolutionär då den visades på Konstnärsförbundets utställning 1891 och i Köpenhamn 1892. Pontus Fürstenberg köpte målningen redan 1890.
Kristoffer Arvidsson
