Betraktaren finner sig stående på en höjd, blickande ut över ett skärgårdslandskap. Ett staket i förgrunden, som böjer ner från högerkanten mot bildens underkant, markerar höjdens branta stigning. Nedanför breder en sommaräng ut sig. Träd och buskage skymmer delvis två byggnader, ett anonymt hus till vänster, kanske ett uthus, och ett boningshus till höger. Det gula skenet från ett av fönstren bildar en ljuspunkt i kvällens skumrask. Bakom huset till höger reser sig en ståtlig gran med praktfulla, uppåtvridna grenar som rytmiskt grupperar sig längs högerkanten och ramar in landskapet. Havsytan ligger stilla och ljusblå och framstår nästan som en vägg, ett tomrum fram till stranden av den karga ön vid horisonten. På himlen, som tonas från grönt till blått, lyser Aftonstjärnan och speglar fönstrets ljuspunkt längre ner i bilden. Det är en stämningsfull, melankoliska kvällsscen. Naturens skönhet bildar resonans åt människans villkor, hennes förgänglighet och ensamhet.
Skymning är en liten målning i Fürstenbergska galleriet, troligen tillkommen under 1890-talet. Thegerström hade då återvänt till Sverige från sin tolv år långa vistelse i Frankrike. Han bosatte sig på Djursholm utanför Stockholm och målade porträtt och stämningslandskap som detta. Målningen är en pastell. Tekniken har utnyttjats för att frammana ett lätt skymningsdis. Thegerström har utfört ett flertal stämningsfulla skymningslandskap, ibland med en mer karg natur än här.
Målningen är ett exempel på den nationalromantiska strömningen i nordiskt landskapsmåleri under 1890-talet, då många av opponenterna, som varit verksamma i Frankrike, återvände till hemlandet för att med friluftsmåleriets lärdomar skildra det nordiska landskapet. Måleriet fick nu en mörkare klang. Konstnärerna målade gärna skymningslandskap, antingen med en karg natur eller från stadens utkanter. Inför Thegerströms skymningsbild kan man komma att tänka på Eugène Janssons ”blåmåleri”, Per Ekströms solnedgångar, Varbergskolans mörka kustlandskap, Prins Eugens skogsstammar, men också på en mindre målning av Georg Pauli i Fürstenbergska galleriet, Vinterafton på Söder, Stockholm (1889), som också återger ljuspunkter i ett blåaktigt dis.
Skymningsmotivet, med dess trollska atmosfär, var något som tilltalade konstnärerna i deras strävan efter att i måleriet gestalta något utöver det synliga, den konkreta verklighet som var ämnet för naturalismen. Skymningsmotivet lämnar rum för fantasi, längtan, drömmar och mystik. I all sin enkelhet är Thegerströms målning ett fint exempel på detta. Målningen kan emellertid också inge mer nostalgiska känslor för en lantlig sommaridyll bortom stadens kaos och larm.
Kristoffer Arvidsson
