En medelålders man har satt sig ner på sin skottkärra för att ta en paus i arbetet. Mannen sitter framåtböjd, lätt ihopsjunken och håller de grova händerna på knäna medan han tittar tomt ut i luften. Han är enkelt klädd i kraftiga skor, grova svarta byxor och en ljus skjorta med uppkavlade ärmar. Det är uppenbart att han är kroppsarbetare. Framför honom står ett ockrafärgat keramikkrus med vatten för att släcka törsten. Skottkärran är fylld med sand. I bakgrunden syns en flod. Mot horisonten skymtar fabriksskorstenar och hus med tomma gavlar, samt två höga träd som båda avtecknar sig mot den bleka himlen.
Stora delar av bakgrunden är endast antydd. Färgen är tunt pålagd och den underliggande kolteckningen lyser delvis igenom. Konstnären förefaller närmast ha tecknat i färgen. Färgskalan är dämpad. Stilen kan påminna om Edgar Degas, Edouard Manet, Claude Monet och andra impressionister medan motivet snarare leder tankarna till en realist som Gustave Courbet. Här finns också ett släktskap med François Millet och Jules Bastien-Lepage, men då Millet och Bastien-Lepage skildrade böndernas hårda liv skildrar Raffaëlli stadsbefolkningens. Här befinner vi oss, som så ofta i Jean François Raffaëllis bilder, i Paris förstäder.
Scenen är alldaglig men målningen uttrycker samtidigt ett patos och en medkänsla med mannens livsöde. Arbetaren är skildrad utan idealisering, med sina grova och lätt förvridna drag, så att han nästan blir en karikatyr. Närheten till karikatyren är ett utslag av Raffaëllis ambition att fånga karaktären hos människor, skeenden och miljöer i sin omgivning. Dessa tankar sammanfattade han i begreppet karakterism. Engagemanget ligger i linje med tidens strömningar, som realismen i måleriet och naturalismen i litteraturen, som den kommer till uttryck i Emilé Zolás författarskap.
Kristoffer Arvidsson
