En ung kvinna i ljus klänning och guldockra färgad jacka och hatt vilar i gräset i skuggan av en parasoll. Vänd åt vänster, sittande på en brun fäll, vrider hon huvudet bort från betraktaren. I gräset framför henne står en vattenkaraff. Skuggor spelar över den gröna vegetationen som delas i två fält av en dammig grusgång. På andra sidan om den finns ett trädgårdsland, några träd och växter som klänger mot en vitkalkad mur. Muren löper parallellt med den övre bildkanten. I glipan däremellan skymtar några hus och trädkronor. Det är en solig dag. Klänningens och grusgångens ljusreflexer är nästan bländande, medan skuggan erbjuder svalka.
Karl Nordström har avporträtterat sin blivande hustru Tekla, född Lindeström, i gräset i en idyllisk sommarbild. De hade träffats samma år och förlovade sig i maj. Hon bär ett armband och sin ring. Mer än ett traditionellt porträtt är detta en friluftsmålning där hustrun fungerar som staffagefigur. Här är det ljusreflexerna, skuggorna och sommarens färger som står i centrum för konstnärens uppmärksamhet, med andra ord intrycket. Målningen har drag av impressionism men är inte fullt lika radikal som Trädgårdsmotiv från Grez, tillkommen vid samma tid, som är mer målerisk. Till en del har detta att göra med pastelltekniken, som ger mjuka konturer.
Nordström utförde målningen under sin tid i Grez-sur-Loing söder om Paris, där det bildats en internationell konstnärskoloni – inte minst befolkad av svenska opponenter. Min hustru är typisk för måleriet i Grez, lätt idylliserande utan anekdotiska inslag, ett friluftsmåleri präglat av luftighet och ljus och dämpade färger. I den asymmetriska kompositionen märker man influenser från det japanska träsnittet, vilket också är typiskt för Grezstilen. Influenserna kom annars främst från Barbizonskolan och impressionisterna. Min hustru är inte bara en fin sommarbild utan bär också vittnesbörd om en ny, modern världsbild där konstnärerna skakat av sig det akademiska bagaget med dess regler och genrehierarkier.
Kristoffer Arvidsson
