Illustrationerna för Viktor Rydbergs Singoalla kom till 1894, samma år som Carl Larsson utförde porträtten av barnen för Pontus och Göthilda Fürstenberg. Under detta år började han också måla sina ljusa akvareller från Sundborn, som senare skulle komma att återges i boken Ett hem och bli hela svenska folkets egendom.
Med sin mörka ton och sin skogsmystik kontrasterar Singoallaillustrationerna mot de ljusa, idylliska bilderna från hemmet i Stockholm respektive Sundborn. Carl Larssons egen familjelycka och hans kärlek till den egna torvan, som formulerades i raden av akvareller, står i skarp kontrast till berättelsen om de kringströvande, hemlösa zigenarna.
Illustrationsuppdragen för olika skönlitterära verk och kalendrar hade fungerat som levebröd för konstnären sedan åren på Konstakademien. Efter Singoalla utförde han endast illustrationer till sina egna böcker.
Illustrationerna till Singoalla är utförda med penna och pensel i tusch och förstärkta med täckvitt. De flesta är gjorda på papper, men för några har duk kommit till användning.
Singoalla gavs ut på Albert Bonniers förlag 1894. Carl Larssons uppdrag gällde hela boken – han stod även för den grafiska utformningen. Konstnären var inte nöjd med den tryckta boken, bland annat var han kritisk mot reproduktionerna, som framställdes i England. En ny utgåva kom 1904, i vilken illustrationerna reproducerades av en firma i Göteborg med bättre resultat. Även denna gång stod Carl Larsson för bokens formgivning.
Carl Larsson tog med sig de båda modellerna för Singoalla och Erland Månesköld till Dalarna. Han har beskrivit hur han isolerade sig för att utföra en bild varje dag. De tjugofem illustrationerna var klara i slutet av augusti 1894. De ställdes ut i Göteborg 1895 och inköptes av museets konstavdelning.
I Singoallaserien har konstnärens linjära, art nouveaubetonade stil mognat. Ibland löper linjerna i djärva, sköna slingor som till exempel i Zigenarflickorna dansar på borggården.
Björn Fredlund ur Carl Larsson i Göteborgs konstmuseum, Göteborg 2001.
