Karl Andersson räknas ibland till göteborgskoloristerna. Han studerade visserligen för Tor Bjurström på Valand och sägs ha haft ett starkt inflytande på kamraterna. Andersson lämnade snart Göteborg. Hans arbeten skiljer dessutom stilistiskt från göteborgskoloristernas i det att Anderssons färg är mer dämpad och teckningen mer saklig. Valören spelar en mer framträdande roll. Ett exempel är det självporträtt som finns i Hjalmar Gabrielssons självporträttsamling. Det är utfört omkring 1929, alltså några år efter Valandstiden som avslutades 1925.
Konstnären står ganska frontalt vänd mot oss men vrider huvudet i halvprofil och ser mot betraktaren. Han har en mörk tröja och kortklippt hår. Uttrycket i blicken är öppet undersökande. De fylliga läpparna är markerade liksom den uppåtriktade näsan. Bakgrunden är mörk men något ljusare till vänster. Ett mjukt ljus faller över ansiktet och studsar i reflexer av skiftande ton. Kulören är återhållen men rik i sitt spel mellan varma och kalla grå toner. Självporträttet är målat i den mjuka sakliga stil som är typisk för konstnären, men här med inslag av skrapningar och diffusa partier som ger ett råare och mer levande intryck. Konstnären har gjort en subtil ljusskildring och koloristisk analys av sin egen spegelbild.
Kristoffer Arvidsson
