Ulf var den äldsta av Carl och Karins söner, född i Göteborg 1887. Medan arbetet på triptyken pågick i Paris 1888, föddes Pontus, som fick sitt namn efter mecenaten.
När Fürstenbergs fått de båda akvarellerna av flickorna, beställde de genast en akvarell med pojkarna. Med sin lekfullt martialiska karaktär skiljer sig den nya akvarellen från de båda tidigare. Enligt konstnärens beskrivning i Larssons från 1902 har Ulf en preussisk-svensk kask och Pontus, född i Paris, en fransk ”kepi”.
Blickpunkten är hög. Väggen bakom pojkarna är nästan utformad som ett collage; den kröns av en kornisch med olika föremål, bland andra Per Hasselbergs statyett i gips av Pontus Fürstenberg, en ramad skiss för en planerad fresk med Linné i Nationalmuseum samt en byst av Ville Vallgren föreställande Antoinette Vallgren, som tycks blicka beundrande mot den göteborgske mecenaten. Över de båda pojkarna syns Carl Larssons etsning med den skrikande lille Pontus, vilken fungerade som nyårshälsning från Paris 1888.
Beställaren talade om de tre akvarellerna som ”ännu en tryptique” med de båda pojkarna i mitten. Det är tydligt att konstnären stämt av de tre målningarna mot varandra även vad gäller färghållningen. I akvarellen med Ulf och Pontus spelar svart och blått mot detaljer i rött. Glansdagrarna i hjälmen och axelklaffarna utgör viktiga accenter. De två akvarellerna med flickorna är något mindre än den med de båda pojkarna.
I de tre akvarellerna från 1894 har Carl Larsson betonat konturerna med hjälp av tuschlinjer. Dessa bildar emellertid ingen heldragen linje ännu; i de senare akvarellerna skulle konturerna komma att markeras ännu mer.
De tre målningarna framstår som ett tydligt uttryck för konstnärens familjelycka, ännu mer så om de ses mot bakgrund av hans egen fattiga och dystra barndom. Under sommaren 1894, som var regnig och tvingade familjen att vistas inomhus, började Carl Larsson arbeta på den serie med akvarellerade tuschteckningar från hemmet i Sundborn, som skulle komma att göra honom berömd och älskad både i Sverige och ute i världen.
Allteftersom nya barn kom till beställde mecenaten nya akvareller. Nu kom även föräldrarna med. Hela den larssonska familjesviten kom att reproduceras i boken Larssons, som gavs ut 1902.
Björn Fredlund ur Carl Larsson i Göteborgs konstmuseum, Göteborg 2001.
